Ann-Charlotte Marteus
Regeringen och Skolverket stoltserar gärna med att kunskapsresultaten i svensk skola är på väg upp efter decennier av dyster kräftgång.
”I läsförståelse är det bara fyra OECD-länder som har bättre resultat”, jublade Skolverket för två år sedan när resultaten från den internationella kunskapsmätningen Pisa 2018 kom. Detta var ännu ett bevis på det trendbrott som man hade sett redan i 2015 års mätning, enligt myndigheten.
Det lät ju bra. Åtminstone tills Expressens Ludde Hellberg avslöjade att en osedvanligt stor mängd utrikes födda elever inte hade gjort provet.
Men problemet med svensk läsförståelse tycks vara större än så.
Forskare i Göteborg har studerat läsförståelsen hos en grupp 18- till 20-åringar som gjorde högskoleprovet under åren 2012-2018. Provet har både ett svenskt och ett engelskt läsförståelseavsnitt och forskarna ser två tydliga trender: Ungdomarna har blivit stadigt bättre på engelsk läsförståelse – men allt sämre på att förstå vad de läser på svenska.
Att engelskresultaten har förbättrats är knappast förvånande. Barn och ungdomar lever i tilltagande grad på internet och där är engelskan definitivt lingua franca. De övar ständigt genom att lyssna, läsa och interagera. Och övning ger färdighet – som alla vet, utom de ideologiska blindstyren som har format den svenska skolan sedan 70-talet.
”Jag tror att en stor del av orsakerna (till förbättringen) ligger utanför skolan”, säger John Löwenadler, en av forskarna, till tidningen Skolvärlden.
Det offentliga samtalet i Sverige förs i hög grad på språklig kött- och potatisnivå.
Men läsförståelsen i svenska har alltså försämrats bland dem som gjort högskoleprovet – samtidigt som den har stigit, enligt PISA. Hur går det ihop? Forskarteamet menar att det är lite olika saker som mäts. PISA-proven görs av 15-åringar som möter ett jämförelsevis vardagligt språk. På högskoleprovet testas förståelsen av en mer akademisk svenska.
Slutsatsen är att svenska ungdomar har blivit alltmer svultna på den mer avancerade svenskan. De läser inte tillräckligt mycket ”svåra” svenska texter, exponeras inte för ”svåra” ord, som inte alls var svåra för tidigare kullar.
Alla de larm som kommit från högre lärosäten, om att nya studenter varken kan läsa, skriva eller resonera akademiskt, tycks här bekräftade: Studenterna har blivit mer obildade.
Det är skrämmande. Att behärska ett avancerat språk handlar inte om att krångla till det enkla eller att ”glänsa”. Ord och begrepp är verktyg som strukturerar tanken, hjälper studenten att tänka en bit längre, att analysera och formulera sig exakt i tal och skrift.
Det förfall som studien avslöjar är givetvis ett underbetyg åt den svenska grund- och gymnasieskolan. Eleverna utmanas inte intellektuellt, uppenbarligen.
Men skolan är knappast hela förklaringen. Föräldrar som inte ser till att deras barn läser längre texter och böcker är en del av problemet. Och det offentliga samtalet i Sverige förs i hög grad på språklig kött- och potatisnivå.
Den som inte låter sig övertygas om det sistnämnda, lyssna på Fri tankes podd-intervju med Rysslandsexperten Martin Kragh. Där slipper han snuttifieringen i SVT Aktuellt och kan blomma ut i en entimmes föreläsning. Så nyanserat kan en svensk tänka och tala.
När de rätta förutsättningarna finns.