Ann-Charlotte Marteus
Det är inte hippt att jobba med kriminella ungdomar inom socialtjänsten. Det är nämligen inte synd om de barnen. Och när man ”inte bara kan tycka synd om dem”, upplevs de som besvärliga att ha att göra med.
Denna molotovcocktail slungade Michael Tärnfalk, forskare i socialt arbete, nyligen in i debatten i SVT:s Agenda.
Ämnet var gängkriminalitet och ödesfrågan om hur nyrekryteringen ska förebyggas.
Enligt Tärnfalk rustas inte blivande socialsekreterare för att klara den utmaningen. De drillas i ”intersektionalitet och genus” – mannen är en citatmaskin - men lär sig ingenting om unga lagöverträdare.
Tärnfalk är inte ensam i sin kritik. Carin Götblad, polismästare vid Noa, håller med – liksom Liberalerna.
Tärnfalk är inte ensam i sin kritik. Carin Götblad, polismästare vid Noa, håller med om bristerna i utbildningen – liksom Liberalerna. I slutet av maj föreslog partiet att socionomutbildningen görs om: ungdomskriminalitet bör bli obligatoriskt ämne och en specialistutbildning införas, i ämnena unga lagöverträdare och gängbrottslighet.
Den konkretionen ska Liberalerna ha en eloge för. För det vanliga, när politiker har ordet, är att de först säger att socialtjänsten måste ”jobba förebyggande” och sedan att den behöver ”mer resurser”. Det handlar ständigt om kvantiteter, men mycket sällan om insatsernas kvalitet.
”Socialtjänsten måste få mängden socialsekreterare som behövs”, sade Linda Snecker (V) i Aktuellt nyligen. Att det råder brist på socialsekreterare redan i dag, bekymrar inte våra resurslöftespolitiker.
Michael Tärnfalk avfärdar mer-resurser-pratet: ”Du lämnar inte in bilen till en verkstad som inte vet hur motorn fungerar. Och det hjälper inte om du köper in 10 000 verktyg till verkstan, om de fortfarande inte begriper hur motorn fungerar”, sade han i Aktuellt.
Regeringen och justitieminister Morgan Johansson borde rodna över sina tillkortakommanden.
Regeringen och justitieminister Morgan Johansson borde rodna över sina tillkortakommanden på detta område. Inget parti har talat mer om vikten av förebyggande arbete, och dess företrädare skäller gärna på sina politiska motståndare för att dessa påstås strunta i den ”mjuka” aspekten.
Samtidigt har det alltså undgått S-regeringen att en central förutsättning för ett bra förebyggande arbete – rätt utbildade socialsekreterare – inte finns på plats. Detta trots att det länge har varit tydligt att någonting felats: Erfarna socialsekreterare lämnar socialtjänsten och de yngsta, minst erfarna och meriterade socionomerna sätts att sköta de tyngsta och mest komplicerade ungdomsfallen.
Den roll som politiker i sina högtidstal sätter så stort hopp till, och kräver så mycket av, har blivit ett lågstatusjobb.
Justitieminister Morgan Johansson verkar inte ha en susning, eftersom han numera skyfflar över det förebyggande ansvaret på kommunerna: De har pengar och borde ”satsa på skola, socialtjänst och fritidsverksamhet”, sade han den 30 maj.
Självklart har kommunerna ett ansvar – men inte för högre utbildning. Det är regeringens bord.
Man kan bara hoppas att nästa regering intresserar sig mer för hur själva motorn i det förebyggande arbetet mot gängkriminalitet fungerar.