Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

En hemtjänst som gjord för vanvård

Alltmedan politiker lovar ljuvlig äldreomsorg har Anna Bäsén kravlat sig igenom hemtjänstens vardagliga helvete.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Expressens medicinreporter, Anna Bäsén, skrev i onsdagstidningen om sitt wallraffande inom hemtjänsten i Stockholm.

Hon anställdes rappt av det privata företaget Bonitas, som lovar vackra saker i sin broschyr: "Du bestämmer hur du vill ha din hemtjänst utförd. Vem som ska hjälpa dig. Vilket modersmål de har..."

I själva verket får de äldre knappt den hjälp de har rätt till, skriver Bäsén. Personalen hinner inte, schemat är för tajt. Varje minut räknas. Tid är pengar.

Men bra matlagning och ömsint matning tar tid. Varsam duschning och påklädning tar tid. Städning tar tid. Men syster Anna måste stressa igenom alla plikter.

Anna Bäsén är en garvad undersköterska och van vid journalistikens snabba ryck och deadlines. Men hennes kropp och psyke tärs snabbt ner av den omöjliga arbetssituationen. Jobbet ter sig som skräddarsytt för utbrändhet: stress, oförutsägbarhet, ständigt dåligt samvete, förtvivlan över de äldres situation, rädsla för att ha missat något viktigt, som medicinering. Lägg därtill det kroppsliga slitet.

Kvinnan som anställde Bäsén kontrollerade inte utbildning, referenser eller utdrag ur brottsregistret. Hon berättade däremot att Bonitas inte följer Kommunals avtal om arbetstider och löner. Vilken omsorg om de äldres välfärd man måste ha med ett sånt upplägg.

Bonitas VD, Ann Haupt, är dock nöjd med kvaliteten: "Det är inga kunder som bytt till annat bolag", säger hon till Expressen.

Men "kunderna" är ju gamla och trötta, i vissa fall demenssjuka! Hur ska de orka, kunna? Hur ska de veta att ett annat bolag är bättre? Det är vansinne att tro att hjälpbehövande äldre ska fungera som välinformerade kunder på en marknad.

Skulle idyllen då infinna sig i hemtjänsten om privata företag och vinstintressen försvann? Knappast. När jag jobbade i äldreomsorgen, på 1980- och 90-talet, var jag själaglad att jag var på äldreboende och inte i hemtjänsten. Historierna därifrån var inte muntra.

Men det tycks ha blivit mycket värre. En bov i dramat är tidsregistreringen som sker via smartphone. Den innebär att personalen ska följa ett schema noga och pricka av sina åtgärder. Tekniken kan i sanning förslava. Dessutom kan man ju tänka sig att kommuner gärna vill punktmarkera personalen när privata utförare är inblandade. Man vill veta vad man får för pengarna.

Ytterligare ett problem med valfriheten anas i Bäséns text: Hon tvingas fara härs och tvärs över staden eftersom Bonitas har "kunder" överallt. Vilket resursslöseri! Om personalen i stället utgick från distrikt skulle de äldre rimligen få mycket mer omsorg och kvalitet för pengarna.

Äldreomsorgen borde få mer resurser. Men utmaningen kommer ändå att växa när den lilla generationen 30-talister följs av de många 40-talisterna. Pengarna måste således användas smart - och rättvist: Vård efter behov.

Även personalen måste vårdas. Om kommuner och företag missbrukar sin personal kommer den att sluta snabbt - eller sjukskrivas. Av sådan turbulens blir de äldre svårt lidande.

Den beslutsfattare som tar lätt på äldreomsorgspersonalens arbetsvillkor ska inte låtsas att hen bryr sig om de äldres livsvillkor. Och den politiker som lovar alltför mycket ska man inte tro på alls.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!