Ann-Charlotte Marteus
Undersköterskan, eller ”den vanliga undersköterskan”, har blivit ett begrepp i politisk debatt. Hon åkallas när partier propagerar för allt ifrån reglerade hyror till jobbavdrag.
Det passar ju bra eftersom undersköterska, eller ”uska”, är ett av Sveriges vanligaste jobb, omfattande minst 167 000 själar.
De vanligaste sysslorna, för den majoritet uskor som jobbar inom äldreomsorgen, är personlig omvårdnad, måltider, städning, tvätt, handling och andra ärenden.
Facket har länge krävt att undersköterska ska bli ett legitimationsyrke. Regeringen tillsatte en utredning. Det blev en halvmesyr: nej till legitimation, men ja till skyddad yrkestitel. Nu har regeringen lagt ett lagförslag om detta på riksdagens bord.
Syftet är att höja vårdkvaliteten och undersköterskeyrkets status.
Om anordnarna kommer undan med fusk, lär fusket fortsätta.
I dag är usk-branschen rörig. Utbildningen är inte standardiserad och arbetsgivare kan själva bestämma vem som får jobba som, och kallas för, undersköterska.
De flesta undersköterskor utbildar sig numera på komvux. Kvaliteten håller inte alltid måttet. Många nykläckta uskor har så stora brister i både yrkesämnen och i svenska, att arbetsgivare måste utbilda sin nyligen komvuxutbildade personal igen.
Nu ska det kvalitetssäkras, är tanken. Men att standardisera utbildningen på papperet lär knappast räcka om kursanordnarna är oseriösa. I utredningen talas det om utbildningar där deltagare har fått allt studiematerial på sitt hemspråk, för att de ska bli godkända. Om anordnarna kommer undan med fusk, lär fusket fortsätta.
En skyddad titel förväntas höja undersköterskeyrkets status. Men status måste synas i lönekuvertet, om den ska vara något att ha. Och man kan räkna med att lönen stiger med 15 procent när yrken regleras, påtalade utredningen.
Alla skulle bli undersköterskor – för att höja kvaliteten.
Det skulle i så fall innebära att medellönen för en uska stiger från dagens dryga 26 000 kronor till 30 000. Tjoho! Men – det skulle bli dyrt för kommunerna, med tanke på kårens storlek. Och framtiden ser nog kostsam ut, ändå, om kommuner efter pandemin ska öka inslaget av sjuksköterskor och läkare i omsorgen.
I sitt lagförslag kommenterar regeringen teorin om ökade löner, men hävdar att en sådan inte ska ses som en ”direkt effekt” av yrkestitel-reformen:
”I stället beror eventuella löneökningar på hur arbetsgivarna väljer att försörja sina verksamheter med kompetens.”
Det skulle nästan kunna tolkas som ett: ”Jaja, om kommunerna tycker att undersköterskorna blir för dyra får de väl anställa vårdbiträden i stället!”
Färre uskor, fler biträden? Det vore minst sagt ironiskt med tanke på att det offentliga i decennier har haft som mål att helt utrangera biträdena. Alla skulle bli undersköterskor – för att höja kvaliteten.
Det lär behövas både uskor och biträden i framtiden. Inom sjukvården kan de ha vitt skilda arbetsuppgifter som motiverar olika lönelägen. Men på äldreboenden, där tyngdpunkten ligger på att tvätta och klä på, servera mat och städa, kan det nog vara svårt att få till en arbetsfördelning som legitimerar väsentliga löneskillnader.
Blir det ingen skillnad kan den skyddade yrkestiteln börja ses mer som ett hån än som ett erkännande.