Ann-Charlotte Marteus
Moderaterna håller ställningarna i opinionen, enligt SCB:s stora väljarundersökning: 19,1 procent – exakt samma resultat som i valet.
Men denna stiltje hindrar inte DN:s ledarsida från att drämma i med krisstämpeln och ge Kristersson & Co ett djupt känt råd: Ni borde bli mer optimistiska. Mer hoppfulla och visionära!
Nu harvar Moderaterna bara på om brottslighet och migration, klagar DN, och det är inte nyttigt för dem. För i nästa val kan det vara så att ”dysterkvistarna” förlorar mot optimisterna:
”Så var det 2006 och 2010 när Alliansen vann regeringsmakten”, skriver DN.
Om detta kan man säga: NEEEJ! Ner med smilbanden, Ulf Kristersson. Vårda din inre dysterkvist som om du var en i familjen Addams. Lyssna inte för ett ögonblick på sådana galenskaper.
En bra moderat är en moderat utan rosenskimrande glasögon, nämligen. När Moderaterna öppnar lattjo lajban-lådan kan det däremot gå påtagligt åt skogen.
Mycket av det som dagens regering vill genomföra är nödvändiga återställare.
Carl Bildt-regeringens ystra framtidsoptimism gav oss den världsunikt oreglerade, naiva och allmänt vettlösa friskolereformen.
Den Fredrik Reinfeldt-ledda alliansen och dess tjolahoppsan-mentalitet bidrog till västvärldens mest generösa migrationspolitik, som var helt renons på konsekvensanalys. Samt en reform för arbetskraftsinvandring som möjliggjorde grovt utnyttjande av lågkvalificerade arbetare från fattiga länder och, icke att förglömma, glada dagar för den organiserade brottsligheten. Bland annat.
Mycket av det som dagens regering vill genomföra är nödvändiga återställare efter decennier av politisk ”optimism”, det vill säga aningslöshet och drömslottsbyggen.
Det är inte bara Moderaterna som varit på villovägar, förstås. Eller bara Sverige. Det är större än så. Vi talar om en period av allmän viktlöshet som, efter Rysslands invasion av Ukraina, har kallats för västvärldens ”semester från historien”.
Men i Sverige blev det extra extremt, i vanlig ordning. Och hur föll det ut? Jo, sju av tio svenskar tycker att Sverige var ett bättre land för 20 år sedan. Detta enligt en färsk Demoskop-undersökning som gjorts på uppdrag av konsulterna Markus Uvell och Sandro Wennberg.
DN Ledare citerar dessa herrar, ty de vill också ha mer av ”långsiktiga visioner”. Det räcker inte med ”kortsiktiga åtgärder för att lösa akuta problem”.
Kalla mig Tant Dysterkvist, men en vision om ett Sverige som inte har epidemier av sprängningar och gängskjutningar, 60 utanförskapsområden, en misshandlad skola och en generation av svenskfödda barn som inte har en chans att lära sig svenska – vad slår det? Ingenting.
DN Ledare skriver att högerväljare vill ha visioner ”eftersom politik inte handlar om det som har hänt, utan om det som ska hända – alltså framtiden.”
Men ingen politisk reformidé – ingen visiooon – är vatten värd om den inte utgår från verkligheten. Och verkligheten är resultatet av det som har hänt. Att som politiker ignorera det förflutna och nuet, och drömma ihop skära elefanter – lägg bara av med det.
Jag vill inte se Ulf Kristersson le igen förrän tidigast 2026.