Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Den här veckan corona-nojar jag över mitt midjemått

En av riskfaktorerna i samband med covid-19 är extrem fetma.
Roald Amundsen, jätteförst till Sydpolen 1912, står staty utanför Oslo.Foto: PATRIK ÖSTERBERG / SPA SPA | SWEDISH PRESS AGENCY
Lattjo gäng.Foto: PATRIK ÖSTERBERG / SPA SPA | SWEDISH PRESS AGENCY
Förste svensk vid Sydpolen dök upp 1998, i form av Ola Skinnarmo.Foto: OLA SKINNARMO / SKINNARMO OLA PRESSENS BILD
Blåbärsmuffin.Foto: - - / OKÄND
Coronamuffins.Foto: SCIENCE PHOTO LIBRARY/IBL

Det är gyllene tider för den som är nojigt lagd. Den här veckan oroar jag mig över mitt midjemått.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Kapten Oates tog av sig skorna, lämnade tältet och försvann ut i den antarktiska isstormen med orden: ”I am just going outside and may be some time.” Jag ska bara gå ut, det kan dröja ett tag.

Lawrence Oates var en av deltagarna i 1912 års patriotiska, brittiska expedition till Sydpolen. Väl framme, möttes de av en norsk flagga: Roald Amundsen hade hunnit före. På återvägen skulle samtliga britter duka under för kyla, svält och misstag. Oates först.

Han hade en svaghet: en gammal skottskada i benet som han ådragit sig under Boerkriget. Nu gjorde den sig påmind, han fick kallbrand och sinkade de andra. Enligt legenden var det därför han lämnade tältet, för att förbättra oddsen för sina kamrater.

Jag har tänkt en del på kapten Oates under coronakrisen. Inte på hjältesagan utan på hans ben; att man samlar på sig skador, skavanker och dåliga vanor under livet. De går rätt bra att leva med till vardags, man kanske till och med glömmer bort dem. Men under extrema ansträngningar kan de spela stor roll.

Coronakrisen är som en expedition till Sydpolen eller Mount Everests topp för hela Sverige som nation. Bristen på beredskapslager är, om inte en kula i benet, så definitivt en black om foten.

Det handlar om fetma, inte övervikt

På individnivå är hög ålder den främsta riskfaktorn, men det finns också livsstilsfaktorer, som grav övervikt. På Svenska intensivvårdsregistrets sajt kan man se att ett litet antal coronasmittade kvinnor och män som har intensivvårdats, haft riskfaktorn ”extrem fetma”.

De som, liksom jag, har jojobantat sig igenom livet vet att man blir som ett lok i uppförsbacke när man bär på många extrakilon. Varje ansträngning går i stånkandets tecken - en lungsjukdom är helt uppenbart inte vad man behöver. Under mer slimmade perioder kan man knappt fatta hur det som är så lätt att göra nu, var så motigt då. Och vice versa. 

Men i fråga om covid-19 är det viktigt att skilja på övervikt och fetma. Det är det sistnämnda, fetma, som kan bli problematiskt om man smittas. Att vara lite knubbig är inget att hänga läpp över. Tvärtom, enligt läkaren Agnes Wold: 

”Larmen om överviktens farlighet är betydligt överdrivna, enligt min åsikt. Högst överlevnadschanser har man (som medelålders) vid en BMI på 27, vilket kallas 'övervikt' av moralisterna” skrev hon på Twitter i januari. (Det var dock inte apropå corona.)

Det är alltså vid ett BMI rejält över 30 - gränsen för fetma - som volymen kan bli ett ok.

Coronamotion ett trappsteg i taget

Men att börja tokbanta med 600 kalorier om dagen är kanske inte vad man orkar eller ens bör göra just nu: man blir ju så himla matt. Målet är hursomhelst inte att bli snyggast på intensiven - det handlar om hälsa, inte om utseende. En vettig strategi är väl därför att äta sund mat i måttliga mängder och, inte minst, att röra på sig. Få upp flåset med rappa promenader och traskande upp för trappor. På kuppen kanske man tappar lite hull. 

Men det är svårt, det där med vikten. Och dagens samhälle, med sitt oändliga utbud av vegetativ skärmunderhållning och med cafémuffins stora som husdjur, är som en sammansvärjning. Stackars uppväxande släkte!

När krisen är över borde vi ta ett litet snack om hur vi bygger ett samhälle som hälsomässigt är bättre rustat för tillvarons utmaningar.