Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Demokratin drunknar i ett hav av emojis

Demokratin föddes på torget i Aten. Kommer den att dö i handen på en tonårig eremit?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

"Vi känner inte till något liv utan iPads och iPhones. Jag tror att vi tycker mer om våra telefoner än om verkliga människor."

Så säger 13-åriga Athena från Houston, Texas, till psykologiprofessor Jean Twange under ett telefonsamtal. 

Twange studerar ungdomsgenerationers attityder och beteenden, och har data som sträcker sig tillbaka till 1930-talet. År 2012 hände någonting drastiskt med hennes staplar och kurvor. Dagen ungdom, visade det sig, tillbringar sin tid på ett helt annat sätt än tidigare generationer. 

Föregående kullar hade i god ordning lämnat sina oroliga föräldrar framför tv:n för att drälla runt med kompisar i föräldrafria miljöer. 90- och 00-talisterna är mer av hemmasittare.

Generation iGen sitter hemma och deppar

Det betyder inte att de umgås mer med sina familjer. Men deras sociala liv finns i telefonen - de behöver inte gå hemifrån för att umgås med kompisar. Antalet tonåringar i USA som fysiskt träffar sina vänner nästan dagligen minskade med mer än 40 procent mellan åren 2000 och 2015, enligt Twange. 

Hemmasittandet innebär minskad risk för fysiska faror, men psykiskt mår de unga uruselt. I USA har depressioner och självmord bland tonåringar skjutit i höjden - skyrocketed - sedan 2011. 

En framträdande bov i dramat, enligt Jean Twange, är den smarta telefonen.

Twanges artikel i The Atlantic är från 2016, men uppmärksammades i en krönika av David Brooks i måndagens DN. Men Brooks menar att fler än ungdomar är offer för "nätets ensamhet och melankoli". Och det är Facebook och andra sociala medier som "göder epidemin av ensamhet och social isolering". 

Många ifrågasätter sambandet mellan IT/sociala medier och depression. Men om vi lägger det åt sidan: Hur påverkas samhället, "samhällsbygget", när människor interagerar allt mindre med varandra? 

Hur påverkas det sociala kapitalet?

Varje vänligt möte bygger socialt kapital

Vid varje tillfälle då människor möts under förtroendefulla former, skapas socialt kapital: vi tvinnar en liten tråd av tillit mellan varandra. Normer underhålls. Nätverk byggs. Våra samhällssystem fungerar bättre när vi litar på varandra och på systemen, i stället för att utgå ifrån att alla är skurkar. 

Ytterst är ett fungerande demokratiskt samhälle beroende av socialt kapital. 

I boken "Den ensamme bowlaren" (2000) skrev statsvetaren Robert Putnam att enbart det alltmer tidsödande bilpendlandet tär på socialkapitalet: ju fler som sitter ensamma mycket i sin bil, desto färre trådar tvinnas.

Självklart är det en annan sak att sitta ensam med sin mobil. Vi interagerar ju som tusan i sociala medier. Det är fantastiskt som komplement till verkliga livet, men det är nog fara å färde om det blir ett substitut. För det är en konstgjord miljö där emojis och hjärtan får fylla tomrummet efter de signaler vi utbyter och tränas i när vi möts ansikte mot ansikte. 

På nätet kan vi också, lättare än i verkligheten, lämna ett möte när det blir obehagligt. Vi kan undvika folk som initialt irriterar oss, men som kan få oss att utvecklas. Trådarna i samhällsväven riskerar att bli glesare och kortare, ö-lika, segregerande - polariserande.

Och vi är till hälften dolda. Det är knappast den bästa grunden för att bygga tillit.


Läs också: 

Vi är rökta, men barnens hjärnor kan räddas ännu 


Fotnot:

I tv-spelaren ovan syns ett avsnitt av Ledarsnack. Denna gång om opinionsläget.