Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Därför kräver jag en statlig spökpatrull

"Vi är överkänsliga för spöken i vår familj. Och dessvärre är lille Puttes skola hemsökt av gastar från regalskeppet Vasa.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

"Men tack och lov har Skolinspektionen ryckt in och fått till en spöksanering. Vi vill också tacka Socialstyrelsen som ger Spököverkänsligas riksförbund två miljoner kronor om året i bidrag. Sverige är fantastiskt."

Nu hittade jag allt på. Men Sverige är fantastiskt. Alldeles på riktigt har Centralskolan i Åtvidaberg elsanerat sina lokaler för att en elevs föräldrar har bestämt sig för att barnet är elöverkänsligt. I tre år har den stackars rektorn, Maria Gullquist, försökt tillmötesgå familjen: "Vi har bytt ut lysrör, telefoner, fixat kabelanslutning i stället för trådlöst nätverk i klassrummet. Men hur långt ska vi sträcka oss? Det kommer ju alltid nya grejer".

Självklart är det svårt att, på ett för alla parter nöjaktigt vis, bygga bort problem som enligt befintlig vetenskap inte existerar.

Rektorn har sökt hjälp: "Socialstyrelsen, Skolverket, Skolinspektionen, Folkhälsomyndigheten, Arbetsmiljönämnden, Regeringskansliet… Det är ett gäng som jag har varit i kontakt med för att försöka få svar på hur jag ska tänka. Men det finns ingen människa som kan svara mig."

Hur kan detta ske i ett land som berömmer sig av att vara rationellt? Kanske är vi drabbade av häxbrygden "växande individualism och traditionell flathet".

Individen har en stark ställning i skolan, genom Jan Björklunds skollag. Alla har rätt att bli undervisade på sitt sätt. Alla har rätt till allt nödvändigt stöd för att klara skolan. Alla föräldrar har rätt att lägga sig i skolans arbete.

Redo för spöksanering.

Mot den bakgrunden är det på sätt och vis rimligt att Skolinspektionen hårdnackat säger, apropå Centralskolans elproblem: "Oavsett vad en elevs mående eller problematik bottnar i är det skolans skyldighet att utreda och vidta åtgärder."

Centralskolans predikament kan ses som den yttersta konsekvensen av vår tids ideal: högerns "individen i centrum" och vänsterns "alla har rätt att definiera sig själva och sin verklighet".

Tråkigt nog fungerar bara samhällsinstitutioner som skolan, om människor är beredda att till viss del lägga sina egon åt sidan och solidarisera sig med regler och begränsningar. Givetvis måste det finnas en balans mellan kollektiv ordning och individuell frihet - men om individernas svängrum blir för stort, sprängs strukturen sönder.

Exakt hur balansen bör se ut, må vi tvista om, men en given gräns för vad det offentliga kan avkrävas av enskilda måste gå vid vetenskaplighet. Annars är det faktiskt fritt fram för spöksanering.

Myndigheterna måste ha lite ryggrad. Skolinspektionen och Skolverket borde ha hjälpt Centralskolan att slippa elsanera. Socialstyrelsen borde inte ge 1,7 miljoner kronor i bidrag till Elöverkänsligas riksförbund. Om lagar och regler har omöjliggjort sunt förnuft, borde de ansvariga ha hojtat åt politikerna att vidta åtgärder.

Politiker måste också skärpa sig. Kommuner som delar ut bidrag för elsanering borde få nedskurna statsbidrag. Och Stefan Löfven och Kinberg Batra, som numera tävlar om att krama "svenska värderingar", borde enas om att förnuft tillhör själva fundamentet.

Som journalisten Sanna Rayman en gång utbrast på Twitter: Sluta orimla er!

 

Läs också: Elallergi ska inte ge rätt till bidrag

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!