Ann-Charlotte Marteus

Dagens studenter är alldeles för söliga

Maya bay, Thailand.
Foto: NORMALFX - STOCK.ADOBE.COM / ADOBE STOCK

Det måste bli tuffare att plugga på högskola. Svenska studenter kommer ur startblocken på tok för sent. Det kostar – för dem och för Sverige.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I Sverige sprintar studenter från gymnasiet till universitetet utan en tanke på att först hitta livets mening på en luffarstrand i bortre Asien. De pluggar stenhårt, tar examen och rivstartar sin yrkeskarriär vid 23 års ålder. 

Eller också inte.

När Pensionsmyndigheten gör beräkningar av våra framtida pensioner utgår de i ”typfallet” från att svenskar börjar sitt yrkesliv vid 23. Men det är inte typiskt alls.

Den svenska etableringsåldern, den ålder då 75 procent av en kull skrider ut i sin valda profession, har pendlat mellan 26 och 32 år under 2000-talet. 

Det kan jämföras med året 1990, då den var 20 år för kvinnor och 21 för män.

En förklaring är förstås att fler går vidare till högre studier. Eller snarare promenerar, i maklig takt. Efter gymnasiet vankas det nämligen sabbatsår för många. Andra deltidsstuderar eller gör studieavbrott för att jobba. Ytterligare andra tvingas förlänga sin utbildningstid för att de inte har tagit sina nödvändiga poäng. 

Många av de nyexaminerade kommer inte alls att få den trevliga pension som de har tänkt sig.

För sju akademiska yrken – socionomer, sjuksköterskor, jurister, civilingenjörer och läkare – har etableringsåldern stigit till 28 år, kan man läsa i rapporten Akademikernotan från försäkringsbolaget Skandia. 

Många av de nyexaminerade kommer inte alls att få den trevliga pension som de har tänkt sig. För att kompensera för sin sena examen måste de antingen spara duktigt eller jobba bortom sin 70-årsdag, enligt Skandia.

Någon kanske borde upplysa dagens ungdom om detta. Men hur mycket skulle det hjälpa? 20-plussare har svårt att föreställa sig sitt suddiga 70-åriga jag. Och vore det ens önskvärt att de gjorde det? Anpassade sitt unga liv till de livsvillkor som de tror sig vilja ha på ålderns höst? 

Men högre studier är inte bara en privatsak

Det avgiftsfria högre utbildningsväsendet är en enorm samhällelig investering – och det vore bra för dess investerare, skattebetalarkollektivet, om akademiker klippte sig och skaffade sig ett jobb lite rappare. 

Varför inte bonus plus ett extra flådigt diplom att visa upp för arbetsgivare?

Enligt Svenskt näringsliv skulle BNP öka med 52 miljarder kronor om de blev klara två år tidigare än i dag. Dessvärre går trenden åt motsatt håll. Svenska akademiker är sist ur startblocken i hela OECD. 

Vad göra? Hårdare krav för att få fortsatta studiemedel skulle kunna öka incitamenten. Kanske kan någon form av examensbonus få nudeltrötta studenter att bli klara i utsatt tid, tänker Svenskt näringsliv.  

Varför inte bonus plus ett extra flådigt diplom att visa upp för arbetsgivare?

En mer hisnande utmaning är skolans och gymnasiets funktionssätt. När nya studenter saknar förkunskaper – vilket många gör i dag – måste högskolorna traggla gymnasiekunskaper med dem. Det är ett vansinnigt tidsslöseri. Glädjebetyg, som gör att studenter kommer in på utbildningar som de inte har förutsättningar att klara, är ett annat problem. Inte konstigt att studierna tar tid för många.

När regeringen vill visa handlingskraft genom att utöka studieplatser så mycket att antagningskraven slår i golvet, medverkar den till kvalitetsproblemen. 

Det måste bli tuffare att plugga. Det vinner alla på. För de som har passerat 20-årsdagen med viss marginal inser att det inte vore kul alls att känna sig piskad att jobba uppåt 75-strecket för att få en bra pension. Som man kanske, kanske inte hinner njuta av innan man blir dement.

Jobba som hårdast, det ska man göra när man är ung.