Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Bygg bostäder – inte drömslott, S

Regeringen bör ägna sig åt prosaiska ting som bostadspolitik och lämna rättighetslagar därhän, skriver Ann-Charlotte Marteus. Foto: / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN

Regeringen bör lägga ner idén att göra barnkonventionen till svensk lag. Bygg bostäder, i stället.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Antalet barn som vräks i Sverige har ökat, delvis på grund av bostadsbristen. Om detta sorgliga faktum skrev Anders Lindberg i Aftonbladet på onsdagen.

Barnfamiljer borde inte vräkas år 2016, slog Lindberg fast. "Vi lever faktiskt inte på 1920-talet". Men sedan konstaterade han att det faktiskt är svårt att förverkliga en nollvision.

Om föräldrar kallt kan räkna med att samhället rycker in och ser till att barnen får bo kvar, kan de ju ostraffat börja slarva med hyran. För, skriver Lindberg, "vem vill betala hyran om man kan strunta i det?"

Trots att han identifierar denna målkonflikt, avslutar han sin text med en förundran över att "en feministisk regering som vill göra barnkonventionen till lag" ändå inte "gör något" åt problemet.

Förväntningarna är skyhöga på regeringen Löfven, uppenbarligen. Och med tanke på feministvisionerna, barnrättslöftena och allt tal om "den humanitära stormakten Sverige", är det väl inte så konstigt.

Men det är svårt att leva upp till lysande ideal när man står upp till knäna i vardagsgrå verklighet.

Det borde Löfven & Co ha lärt sig vid det här laget.

När Migrationsverkets sängplatser tog slut i höstas införde regeringen snabbt id-kontroller för att minimera flyktingströmmen, de stolta deklarationerna om asylrätt till trots.

Men så fort man i praktiken har övergett en rättighet, vill man lagfästa en annan: barnkonventionen.

Regeringen tycks inte ha lärt sig läxan. För oavsett hur lagen till sist formuleras, lär dess existens leda till oräkneliga krav som blir svåra att tillgodose. Det ser man tecken på redan nu.

Nyligen krävde fyra grupper inom socialdemokratin, bland annat SSU och Tro och solidaritet, att regeringen avstår från att skärpa migrationspolitiken. Förslagen saknar barnrätts- och genusanalys, skriver avsändarna.

Och det duger inte, när regeringen så tydligt "vill göra barnkonventionen till lag, föra en feministisk utrikespolitik och prioritera mänskliga rättigheter".

De har definitivt en poäng. Om barnkonventionen ska tas på allvar borde migrationspolitiken bli mer generös, inte mindre.

Men regeringen lär inte gå S-grupperna till mötes. Så varför envisas Löfven med att trissa upp förväntningarna genom att gå vidare med barnkonventionen? Förstår han inte regeringens roll?

Aktörer som Barnombudsmannen kan - ska - propagera för barnens rätt utan att bekymra sig om målkonflikter. BO behöver exempelvis inte oroa sig för hyresskolk på bred front, om det skulle beslutas att barn inte får vräkas.

Men politiker måste se helheten. Vem ska betala hyran om inte föräldrarna gör det? Ska pengarna tas från sjukvården, äldreomsorgen, rättsväsendet?

Politik handlar om att fördela begränsade resurser. Om resurserna tryter är rättigheterna inte vatten värda. Så alltmedan Aftonbladets ledarsida påpekar att det inte är 1920, lever barn i utanförskapsområden numera lika trångbott som på den tiden. Inte för att någon är ond eller för att det saknas en barnrättslag, utan för att det saknas resurser: bostäder.

Därför bör regeringen ägna sig åt prosaiska ting som bostadspolitik och lämna rättighetslagar därhän.

 

Läs också:

Gå inte bananas med barnkonventionen

Ytligt om barnen

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!