Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Björklunds utspel är bara början på januarisjukan

Januariavtalets konstruktion kan locka fram det sämsta hos rikspolitiker: jakt på troféer, kortsiktighet, kommunal misshandel och springnotor. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Liberalernas krav på att tusentals lärarassistenter blixtsnabbt ska in i skolsystemet är oseriöst. Men samtidigt januaritypiskt. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Jan Björklund (L) vill införa lärarassistenter i landets alla skolor. Nu! Snabbt som ögat! Pengar till projektet ska in redan i vårändringsbudgeten, kräver han. Till hösten ska projektet vara på rull.

Tanken är att det ska finnas en lärarassistent på sex lärare i hela landet; i valrörelsen talade Liberalerna om 18 000 assistenter. Inte ens Björklund tror att så många kan skakas fram på ett halvår. Fast nästan: ”Vi har en ambition att anställa några tusen till att börja med”, säger han till DN.

Några tusen? Är det så lätt att hitta lämpliga assistenter, verkligen? I oktober hade Lärarnas Tidning ett reportage om de ”pionjärer” som nu utbildas till lärarassistenter i Vänersborg. De är 40 stycken. Nästa höst kan 21 nya utbildningar startas runtom i landet, med totalt 667 platser, skriver LT. 

Jan Björklund påpekar också att ”det behövs ett regelverk”. Ska det då tas fram på några månader, före riksdagens sommaruppehåll? Eller?

Det är inte seriöst. En reform kan inte både vara så viktig att den måste genomföras Nu! och samtidigt så oviktig att den kan slarvas igenom i all hast.

Men vid sidan av det faktum att Jan Björklund är en erfaren slarver så är väl detta ett utslag av januarisjukan. 

Januariavtalet, en sjukdomshistoria

Januariavtalets konstruktion är ju unikt märklig, med två partier i regeringen och två i dubbelrollen som regeringsallierade och arg opposition. För Centern och Liberalerna, som har förlöpt det borgerliga hemmet, är det särskilt viktigt att visa att de får igenom angelägen politik. Att Liberalerna är i fritt fall ökar förstås Björklunds behov av att veva.

Och Liberalerna behöver ju bara beställa, det är regeringen som ska fixa det. Går allt åt pipan så får han opponera lite argare. 

Det är inte sunt. 

Dessutom lär det bli fråga om riktade pengar. Enligt Liberalernas ursprungsförslag ska kommunerna stå för halva kostnaden och staten för halva. Det innebär att kommuner tvingas att lägga tid, kraft och administration på att ansöka om pengar, redovisa och så vidare. 

Små kommuner har inte resurser nog för alla riktade bidrag, som det är i dag. Skolverkets statsbidragskalender för 2018 omfattade 61 datum som de lokala skoltjänstemännen måste hålla reda på. 

Är det något SKL hojtar om, år efter år, så är det att alla dessa riktade bidrag är ett gissel. Sluta detaljreglera allt! Sluta lassa på mer! 

Alla är likadana, som Liberalerna... brukar säga?

En del kommuner och skolor välkomnar säkert lärarassistenter, andra har behov av något helt annat. Valfrihetsprofeten från Skene borde väl veta att alla skolor inte är stöpta i samma form.

Han vet. Alla partier vet. Men de kan inte motstå frestelsen - och Januariavtalet accentuerar behovet av att visa upp troféer. 

Så det vankas mer pålagor för kommunerna i Januariavtalet. Nyanländas barn ska få obligatorisk språkförskola. Läxhjälpsgaranti ska införas. Skolplikten ska förlängas och sommarlovet förkortas för nyanlända i hög skolålder. 

Man skulle kunna tro att det aldrig har funnits ett större lager av sysslolösa lärare som vill ha lite mer att göra. Eller är det lärarassistenterna som ska fixa allt detta? Finns det någon prioriteringsordning? Nej, allt ska genomföras. Så det så!

Det är som om det land som ska styras, reduceras till en arena där partierna tävlar i armbrytning. 

 

Läs också:

Jösses vilket snömos om vården, Löfven & Co