Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Även du kan bli fattigpensionär

Många av dagens fattigpensionärer är kvinnor som skötte hem och barn medan maken arbetade.

De var sin tids och sin könsrolls offer.

Dessvärre går många kvinnor i dag mot en liknande fattigdomsfälla.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Ekonomiskt är pensionärer en lika heterogen grupp som - ja, som alla andra samhällsgrupper. Det finns de som har det kanonbra, med höga pensioner, sparkapital och avbetalade kåkar. Och så finns fattigpensionärerna, de som bara har några tusen att leva på när hyran är betald.

Som Expressen har berättat i serien "Fattigpensionärerna", lever många ett liv i överflödssamhällets marginal: havregrynsgröt till lunch, rädsla över plötsliga utgifter - tänk om tänderna börjar krångla! - inga pengar till "guldkant".

Och med guldkant avser jag sådant som de flesta av oss betraktar som "normalt beteende i ett rikt land": ett biobesök eller en middag på krogen.

Fattigpensionären är ofta en kvinna. Man kan förstå om hon är bitter. Det var ju så naturligt, när hon var ung, att mammor var hemma med barnen. Hon kunde inte förutse att hennes äktenskap skulle spricka eller att pensionssystemet befanns ohållbart och gjordes om. Nu får hon betala för att hon axlade en kvinnoroll och ett samhällsideal som blev passé.

 

Eller - blev den där kvinnorollen passé? Inte riktigt, ändå. Kvinnor förvärvsarbetar visserligen mycket mer nu än förr, men många mammor jobbar deltid. Många satsar inte på ett välavlönat arbete med karriärmöjligheter utan nöjer sig med ett sämre avlönat jobb, eftersom det är mannens lön som är familjens huvudsakliga inkomstkälla.

Men samhällsandan är väl ändå helt förändrad? Inte riktigt, ändå.

Visserligen är politikers prat om arbetslinjen lika mycket riktat till kvinnor som till män, numera, och jämställdheten har tagit sjumilasteg. Men det finns konserverande institutioner.

Ta exempelvis föräldraledigheten. Den infördes för att kvinnor skulle kunna kombinera barn och arbete. Till en början var den sex månader. Nu är den 16 månader och man kan dra ut länge på den genom att ta ut lägre ersättning. Huvuddelen tas ut av kvinnor.

Detta präglar utan tvekan vår tids kvinnoroll. Kvinnor får från början huvudansvaret för barn och hem. Deras skuld är störst när barnen är "för länge" på dagis.

Ju längre tid de är mammalediga, desto sämre går det med befordran på jobbet efteråt. Det är kort sagt bäddat för att mammorna ska gå ner på deltid och utveckla en svagare yrkesidentitet än papporna.

 

Allt detta registreras noggrant på myndigheten med de röda kuverten.

Institutionen föräldraledighet uppfostrar kvinnor till ett traditionellt kvinnligt beteende. I värsta fall invaggar den kvinnor i tron att samhället alltid kommer att finnas där, lika generöst som under småbarnstiden.

I så fall lär de få en chock vid 65. Staten som pensionsutbetalare är stenhård. Allt är noga uträknat för att systemet ska vara hållbart över tid.

Så - stack din man med en yngre kvinna? Ingen bryr sig. Jobbade du deltid i åratal i ett låglöneyrke? Skyll dig själv. Havregrynspaketen står i gång 5.

Risken finns att dagens unga kvinnor hamnar i samma bittra fälla som 2013 års fattigpensionärer, och tvingas fråga sig själva: Varför tänkte jag inte mer på min egen framtid?