Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Ann-Charlotte Marteus

Att hojta ”Gör nåt!” får inte män att sluta slå

En risk när kommunal behandling för män som slår blir lagstadgad är att de får en legitimitet som gör att kvinnor stannar kvar hos misshandlare och hoppas.”
Foto: Ievgen Chabanov / Colourbox
Stefan Löfven, mannen med den yxiga paradistron, signerade lagförslaget ”Förebyggande av våld i nära relationer”
Foto: DUYGU GETRIEN / TT / TT NYHETSBYRÅN
Signerade propositionen gjorde även Märta Stenevi (MP) som dåvarande jämställdhetsminister. Hon lovade också att mäns våld mot kvinnor ska ”utrotas”.
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Alla kommuner måste erbjuda behandlig till män som vill sluta slå sin fru. Det har regeringen sett till. Men vilken behandling då?

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det är ingen blygsam målsättning som Sveriges regering har när det gäller relationsvåld av den vanligaste sorten: ”Mäns våld mot kvinnor ska upphöra.” 

Lite som om det handlade om att avsluta en sorglig parentes i mänsklighetens annars så fridfulla historia. En sådan ambitionsnivå bär spår både av Stefan Löfvens yxiga paradistro och av Miljöpartiets fritt svävande miljöpartistiskhet. 

Självklart är det positivt att regeringen tar detta vidriga fenomen på största allvar. För det gör den. Men det gäller samtidigt att reformarbetet har precision och att åtgärderna är effektiva; att förslag inte travas på varandra och raskt skyfflas ut i verkligheten för att regeringen ska framstå som handlingskraftig. 

En reform, som SVT Aktuellt rapporterade om i tisdags, innebär att alla kommuner nu är skyldiga att erbjuda frivillig hjälp till män som vill sluta att misshandla sin partner.

Det låter ju bra. Och ska man ”utrota” detta våld mot kvinnor krävs förstås även förebyggande åtgärder. 

Men kommer reformen att ha någon effekt – och i så fall vilken?

Resurserna är begränsade lik förbannat.

Det är socialtjänsten som ska behandla de våldsamma männen. En ansträngd socialtjänst som på många håll har svårt att hitta utbildad personal. Och som förväntas lösa oändligt många allvarliga sociala problem, från barn i fara till den massiva uppgiften att förebygga framtida gängkriminalitet. Socialtjänsten ska också ta hand om brottsoffer, som kvinnor och barn som lever med våldsamma män. 

I regeringens proposition står det strängt att stödet till män som slår ”inte får ske på bekostnad av brottsoffer”. Nej, det är ju lätt att säga... Resurserna är lik förbannat begränsade.

Men samtidigt; om det finns en effektiv behandlingsmetod bör man förstås satsa på den så gott det går. Tänk så mycket lidande – och död – som skulle kunna undvikas. 

Problemet är att metoderna verkar svajiga. I de kommuner som i dag erbjuder behandling används många olika program, enligt Socialstyrelsens genomgång. De två vanligaste är ”Alternativ till våld” (ATV) och ”Möta pappor/föräldrar med våldsproblematik (MPV). 

Vad gäller den norska metoden ATV har det gjorts en svensk utvärdering, enligt vilken våldet minskade under behandlingstiden. Men man kunde inte slå fast att förbättringen var behandlingens förtjänst. 

Effekterna av den andra favoriten, MPV, har inte undersöks alls. Det är inte förtroendeingivande.

Det är frimodigt av regering och riksdag att beordra kommunerna att behandla våldsamma män under så stor osäkerhet.

Socialstyrelsen har också gjort en internationell utblick. Man konstaterar att det är skralt med vetenskapligt stöd och skriver att ”stödet för varje enskild metod inskränker sig oftast till en utvärdering utförd av dem som har utvecklat metoden”.

Det är frimodigt av regering och riksdag att beordra kommunerna att behandla våldsamma män under så stor osäkerhet. ”Gör - nåt!” 

Det rimliga nu är att regeringen tar ett nationellt ansvar och ser till att olika metoder utvärderas och jämfös, och att de behandlade männen följs upp noga efter avslutat program.

Roks varnar för risken att kvinnor luras att stanna kvar hos våldsamma män, nu när det minsann finns en lagstadgad kommunal behandling. En annan risk är att manipulativa män använder ”Jag lovar att gå på behandling, älskling!” som ett sätt att hålla kvar sin sönderslagna partner. 

Det är reella risker. Så det vill till att regeringen vet vad den gör.