Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Varför daltas det så med fuskare i Sverige?

Är det synd om människor som med berått mod fuskar på högskoleprovet eller förfalskar sina betyg? Ja, varför inte! (OBS! Personerna på bilden har ingenting med texten eller provfusk att göra.) Foto: Eva Dalin/ UHR / Högskoleprovet Foto: Eva Dalin. Fri användning f
Sverige har inte haft någon kvinnlig statsminister, men vårt informella skyddshelgon är och förbliver Marge Simpson.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
S:t MargeFoto: AP / AP DOVE HAIR CARE

Det tycks väldigt synd om fuskare i en ny statlig utredning - de kan ju bli av med både studentlya och rabatter! Kom igen, så jolmigt kan vi faktiskt inte ha det.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

På senare år har det blivit allt vanligare att människor stjäl någon annans framtid genom att fuska sig till en plats på högskolan. 

På högskoleprovet kan en röst, via en minimal öronsnäcka, läsa upp de rätta svaren för den som har betalat upp till 70 000 kronor. Andra metoder är förfalskade gymnasiebetyg eller falska betyg från utlandet.

Inom högskolans värld är man djupt bekymrad, förstås, och när bedrägerihärvor väl nystas upp väljer lärosäten i regel att kicka de skyldiga. Men hur ska man göra med de högskolepoäng som fuskarna kan ha hunnit ta - ska de få behållas eller inte?

Eftersom lagen inte är solklar, tillsattes en utredning. I fredags var den klar - och det visade sig att utredaren inte tycker att fuskare ska fråntas erövrade högskolepoäng. 

Det är en slutsats som tycks uppröra ganska många, inklusive undertecknad. Men är det egentligen oväntat? Inte om man betänker att vi lever i straffrabatternas förlovade land.

Hårda straff för fuskare kan avskräcka

Utredaren erkänner att det finns väldigt goda argument för att ta ifrån en student frukterna av hennes korrupta handlingar. Hon har, som sagt, tagit någon annans studieplats och i värsta fall punkterat den personens hela livskurva, exempelvis. 

Dessutom kan hårda åtgärder fungera avskräckande på andra sugna. Därtill kan man förstås fråga sig om en person med så usel moral hör hemma i den sanningssökande akademiska världen. 

Ett annat tungt skäl som nämns är att ”tilltron till staten” kan bli lidande om fusket griper omkring sig.

Det är ypperliga argument, allihop. Så hur kan utredaren landa i att myglaren bör få behålla sina betyg? Hur ser den processen ut? 

Jo, en viktig faktor är att utredaren övergår till att se saken från den skyldigas sida - och kommer då fram till att det är för hårt att både sparka ut syndaren och att annullera betygen; det ”gör att åtgärden delvis får karaktären av en sanktion eller ett slags straff”. 

Men - är inte det själva meningen, undrar en glad amatör. Tydligen inte. 

Det är i själva fallet redan synd om fuskaren, erfar utredaren. Att bli avstängd kan innebära att man blir av med rätten till studentbostad, studenthälsa och studentrabatter. Skulle betygen dessutom ryka, tvingas ju fuskaren bland annat att betala tillbaka lån som inte motsvarar några formella meriter. 

Vad ska man säga? Det är förvisso trist med bostadsbristen för unga, men den här personen hade ju aldrig rätt till en studentbostad! 

Frågan om privatmoral och lämplighet tas också upp. Säger fusket något oroande om den avslöjades karaktär - eller kan vem som helst plötsligt sitta där med hörsnäckan och le skenheligt åt sin svettiga bänkkamrat? Utredningen lutar åt ”japp”: 

Det är inte ”självfallet att en person som fuskat sig in är mer benägen att fortsätta att fuska under utbildningen eller därefter”. Fuskaren kan rentav utveckla en moralisk kompass under studietiden, tänker man sig.

Summa summarum, hon bör få behålla sina betyg. 

Fuskarens väl vägs mot samhällsintresset

Är det här en av de gulligaste utredningarna någonsin? Topp tre, i alla fall. Men denna Marge Simpson-artade undfallenhet betingar ett pris. Den enskildas rätt och välgång sätts högt - på bekostnad av samhällsintresset. Avskräckningseffekten, högskolans status, det allmänna rättsmedvetandet, tilltron till staten som en kapabel aktör - det är värden som försummas. 

Självklart kan den skyldiga vara mycket omogen och känna ett sataniskt tryck att lyckas; medkänsla kan absolut vara på sin plats. Men handlingar får konsekvenser och att lura sig in på exempelvis läkarlinjen, där varje student kostar skattebetalarna en förmögenhet, är ingen liten sak. 

Det måste finnas en balans mellan individens rätt och samhällsintresset. Om kollektiva värden vanvårdas kan viktiga institutioner börja svaja, rättskänslan urholkas och tilliten minska. 

Det vinner väldigt få individer på i längden.