Ann-Charlotte Marteus
Språkrådet har hört av sig igen, som det plägar göra vid den här tiden på året, för att leverera 2016 års nyord.
Kanske beror det på att jag varken är hipster eller 90-talist, men många av orden har jag aldrig hört talas om.
"Poke"? Sallad med rå fisk, tydligen. "Mukbang"? Nätsändning där avsändaren talar med mat i munnen. "Pokenad"? Att gå samtidigt som man spelar Pokémon Go.
Många av nyorden lär knappt överleva årsskiftet. De försvinner, precis som tidigare års nyord har gjort. Om exempelvis alla ord på 2013 års nyordslista hade varit livskraftiga så hade vi i dag kunnat säga: "Nu har jag verkligen börjat embrejsa dygnis" utan att skämmas.
(Det betyder att man omfamnar fenomenet dygnet runt-öppen förskola.)
Språket förändras
Men självklart utvecklas och förändras språket. Snabbt går det och det engelska språkets inflytande är massivt. Vi har alltid vadat i engelska, på grund av odubbade filmer och tv-program, musik och andra kulturella influenser. Globaliseringen och livet på nätet, där engelskan är lingua franca, har accelererat utvecklingen.
Engelskan berikar svenskan, inte tu tal om den saken. Det är ett stort, fantastiskt språk och produktionen av kärnfulla uttryck och praktiska begrepp är lika hisnande som oemotståndlig.
Men engelskan förstör också.
Svenskens förmåga att skilja på "sin" och "deras" börjar gå upp i rök, till exempel. "He grabbed his hat", heter det ju på engelska. Men på svenska säger man lämpligen: "Han tog sin hatt". Om man i stället anglifierar sin berättelse och säger "Han tog hans hatt" så hävdar man faktiskt att hjälten norpade en annan karls huvudbonad.
En ännu värre slakt rör genitivformer. Allt oftare kan man se meningskonstruktioner som: "Det var mamman till dottern som hade skadat sig som ringde ambulansen".
Den vettiga svenska formuleringen lyder: "Det var den skadade flickans mamma som ringde ambulansen." Den är logisk och lättförståelig. Här sliter engelskan sönder och förfular.
Om den snabba anglifieringen ska gynna och inte förstöra svenskan måste vi bli bättre på - svenska. Det har kanske aldrig varit viktigare. Skolan måste ta grammatiken på allvar, lära eleverna enligt vilka regler man uttrycker sig och varför. De måste lära sig byggstenarna. När de är drillade i det hantverket kan de börja jonglera och improvisera med orden på egen hand.
Korrekt svenska är ingen tvångströja, det är en verktygslåda.
Vårda svenska språket
Dessutom måste de unga förstås läsa mycket och varierat. Modernt och klassiskt och varför inte en dos litteratur på den äldre svenska där karaktärerna fortfarande "gingo" och "sprungo". Det är poesi och det fördjupar förståelsen av svenska språket.
Ju bättre vi kan vårt eget språk, desto mer medvetet kan vi importera utrikiska. Vi kan behålla det vackra och funktionella och undvika att kasta ut det svenska barnet med badvattnet.
Och ingen får den oheliga idén att säga embrejsa i stället för omfamna.
Om svenskan inte vårdas riskerar Sverige att få en befolkning som kan tala både svenska och engelska, men bara sisådär, och som kryssar mellan språken i desperata försök att rafsa ihop något tvåstavigt som motsvarar vad de menar - ungefär.
Läs också:
Slarva inte med svenska språket
Vi kan bli ett gäng svengelska fåntrattar
Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor.