Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Är #metoo-kampanjen på väg att gå bananas?

Sexism ska bekämpas. Men bevare oss för sanningskommissioner och statliga uppfostringskampanjer.

Sexism ska bekämpas. Men bevare oss för sanningskommissioner och statliga uppfostringskampanjer.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

#MeToo är en fantastiskt bra kampanj på väldigt många sätt. Men när alla tycks vara överens om att de slåss för en ädel sak och marscherar i samma takt, gripna av samma rättfärdiga eufori, drabbas jag av klaustrofobi. Och oro.

Sådana rörelser kan tappa både huvud och sinne för proportioner. Jag ser redan tecken. På onsdagen hade de båda morgondrakarna debattartiklar med extrema förslag och perspektiv.

I Svenska Dagbladet krävde tio feminister att en sanningskommission för sexuella övergrepp tillsätts. Förebilden är kommissioner i länder som Sydafrika, efter apartheidsystemet, och Rwanda, efter folkmordet. 

De tio tycks särskilt ha fastnat för Sydafrikamodellen. Där hölls ett tusental öppna och slutna hearings "där offer för systemet fick vittna om sina upplevelser och förövare kunde be om amnesti, mot att de erkände sina brott".

Sanningskommission med gråzoner

Vilka brott skulle då den svenska kommissionen avhandla? Det är oklart. De tio skriver att grova brott bör leda till anmälningar, rättegång och straff. Sanningskommissionen, däremot, ska hantera fall "där det finns en gråzon eller offret av andra skäl inte vill genomgå en rättegång".

Frågan är vad gråzon betyder. Kvinnorna tar själv upp att de blev tafsade på i skolan utan att lärarna tog dem på allvar. 

Ska före detta skolpojkar kallas in för att erkänna sina brott och få amnesti? Eller är det leverantörer av sexistiska skämt som befinner sig i gråzonen? 

Och de kvinnor som inte vill genomgå en rättegång, fastän de har utsatts för brott, ska de i stället kunna framföra brottsanklagelser utan krav på bevis? Får männen ha advokat?

Ska Transportstyrelsen uppfostra männen?

Det är svårt att säga om debattartikeln i SvD är mer eller mindre extrem än den i Dagens Nyheter. I DN finner vi två män som vill förändra mansrollen. Fast inte själva - det ska regering och myndigheter ta itu med. 

Herrarna är bedrövade över att "myndigheterna hittills inte fått tydliga uppdrag att försöka förändra den sammansatta mansrollen". I brist på sådan myndighetsutövning, varnar duon, "utvecklar nu männen, i det tysta, sin mansroll." 

Det framgår inte vilka myndigheter det är som borde ta tag i svenska mäns självsvåldiga personlighetsutveckling. Transportstyrelsen? Riksrevisionen? Nämnden för hemslöjdsfrågor? 

Duon har dock bestämda idéer om vad som bör tas upp i regeringens regleringsbrev till myndigheterna: de ska se till att alla män blir starka, mjuka och empatiska och lär sig att sätta ord på sina känslor. Och så måste de äta nyttigare mat och motionera mera.  

Båda debattgängen har förvisso poänger. De tio kvinnorna har exempelvis rätt i att rättsapparaten inte sköter våldtäktsanmälningar på ett tillfredsställande sätt. DN-männen har rätt i att det är bra om män tar ut fler föräldradagar och låter undersöka sin prostata. 

Men i stort har ju debattörerna gått helt bananas.

Man kan inte kasta rättssäkerheten överbord för att rättsväsendet fallerar och ord ibland står mot ord. Och Försvarets materielverk ska inte lägga sig i medborgarnas könsroller. 

#NotMe, får jag plötsligt lust att gasta.

 

Läs också:

Fi är inte vad kvinnor behöver