Ann-Charlotte Marteus
SD:s Björn Söder har väckt uppmärksamhet igen. Denna gång genom att glatt sprida ett inlägg av den ungerske parlamentsledamoten Balázs Orbán – som står nära Ungerns premiärminister, Viktor Orbán (inte släkt).
Inlägget handlar om ett fyra år gammalt klipp från utbildningsradion, UR, där tesen är att demokratin i Ungern är på väg åt fel håll. Det har plötsligt grävts fram och börjat snurra i ungerska kretsar, helt uppenbart i syfte att förhala och försvara Sverige Nato-inträde.
B. Orbán skriver:
”En chockerande utbildningsvideo, godkänd av Sveriges regering, som attackerar Ungern!!”
Ungraren skickar också en varning till Stockholm: ”Den här sortens agerande kommer definitivt att göra förhandlingarna mer utmanande.”
Och på sin kammare sitter alltså Björn Söder, Sveriges före detta vice talman, och hejar på när Ungern motarbetar hans förbaskade fosterland. Det är ju rätt fantastiskt.
De har en hel del gemensamt, i själva verket.
Det är sant; man kan inte vänta sig mycket av gamla sverigedemokrater. Inte att de ska vara antirasister, jämställdhetskämpar, toleranta mot sexuella minoriteter eller ta klimathotet på allvar.
Men som självdefinierade nationalister borde de väl ändå försöka kvala in i kategorin ”inte öppet illojal mot Sverige”?
Lustigt nog påminner Björn Söder i stället mycket om Mikail Yüksel, ledaren för det islamvänliga partiet Nyans. Yüksel, som i somras uppmanade Erdogan-regimen att använda sitt Nato-veto för att tvinga fram ett förbud mot koranbränningar i Sverige.
Björn och Mikail satt i en gran... De har en hel del gemensamt, i själva verket. Vid sidan av att de motarbetar svenska säkerhetspolitiska intressen och hejar på främmande makt, har de samma reaktionära inställning till feminism, HBTQi och klimatarbete.
De skulle kunna göra en hejdundrande härsken Sverigeturné ihop. Eller starta en podd, ”Grottbjörnens folk”.
Björn Söder måste vara Sveriges sämsta nationalist.