Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Alla barn ska ha
rätt till glasögon

Det är en skamfläck att svenska barn med synfel får gå utan glasögon.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I tisdags berättade Rapport om en familj som blivit blåst av Vingresor. Hotellet med äventyrsbad var inte färdigbyggt, eller något i den stilen. Mamman berättade om traumat: här hade familjen tänkt fira sonens 13-årsdag med en resa till Egypten, och så blev allt så fel.

Många medelklassfamiljer kan leva sig in i den situationen, för svensk medelklass har hög, hög standard. Det semestras på de mest exotiska platser.

Men det finns ett annat Sverige, ett Fattig-Sverige som blir mer overkligt ju högre jet-set-medelklassen flyger. Ett Sverige där föräldrar inte har råd att köpa glasögon till sina barn. Snacka om - exotiskt.


I går var organisationen Majblomman i riksdagen, med ögonläkare i släptåg, för att informera om problemet med barn som saknar glas­ögon. Våra politiker är väl pålästa om bostadsrättsinnehavares våndor; om glasögonbrist vet de desto mindre. I Majblommans enkät med riksdagsledamöter skrev en: "trodde alla barn fick glasögon". En annan slår fast att "alla familjer" kan få glas­ögonbistånd från socialen.

Det är fel. Det går inte att pipa in på socialkontoret och få pengar till glasögon. Man måste vara klient för att få någon hjälp. Och klient blir man bara om man är arbetslös och inte äger någonting längre.

I Stockholms landsting är bidragen till barns glasögon borttagna. I andra landsting får barn under åtta år bidrag. Därefter är det slut med hjälpen, utom i Blekinge och Västra Götaland.

Föräldrar försöker förstås skrapa ihop till barnens glasögon. De struntar i egna synproblem eller skippar tandläkarbesöket. Men kostnaderna kan bli övermäktiga. Barnen växer ju. Barnens ögon växer - och kan skadas för alltid om synfel inte korrigeras. Så det krävs täta glasögonbyten. Barns glasögon går dessutom sönder under lek och stoj. Och många synfel är ärftliga, så att alla barn i en familj kan behöva glasögon.

Det finns ytterligare ett sorgligt skäl till att barn i Fattig-Sverige går med huvudvärk och illamående, inte orkar leka eller läsa läxor, på grund av synfel: de tar på sig skuld och ansvar för familjens dåliga ekonomi. De ber inte om saker, tiger om sina problem. Eller säger: "Jag behöver inte!", "Jag vill inte!"


Det finns ingen rim och reson i detta svarta hål i välfärden. Enligt hälso- och sjukvårdslagen har barn rätt till hjälpmedel vid funktionsnedsättning. Och de får ju hörapparat - men inte glasögon.

I skollagen står det att skolan ska kompensera för skillnader i barns förutsättningar att klara plugget. Men hur ska ett barn klara studierna, som får ont i huvudet av att läsa och knappt ser krumelurerna på svarta tavlan? "Mer betyg!" hjälper inte mot synfel.

Dagens lagar räcker uppenbarligen inte. Det behövs mer. I dag debatterar riksdagens socialutskott frågan. De ansvariga politikerna måste leverera ett lagförslag som ger landstingen striktare riktlinjer. Glasögon bör definieras som både medicinsk behandling och som hjälpmedel för funktionsnedsatta.


Enligt företaget Smarteyes, som samarbetar med Majblomman, skulle en reform gå på runt 100 miljoner, bara landstingen gör bra upphandlingar och sätter press på branschen.

Den 2 maj ska ett förslag klubbas i riksdagen. Se till att det gör skillnad.