Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

54 vårdare på ett halvår - det är ren misshandel

SKL-ekonomen Annika Wallenskog är kritisk till partiernas välfärdspolitik
Demenssjuka ensamma behöver kontinuitet och trygghet. Det är inte hemtjänsten byggd för, särskilt inte i dessa bristtider. Foto: SHUTTERSTOCK
För den demenssjuka är världen redan en hotfull maskeradbal där gränsen mellan det bekanta och främmande är flytande. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Fallet med den vanvårdade 90-åringen i Östergötland visar att ensamma demenssjuka inte ska vara inom hemtjänsten. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

En 90-årig dement kvinna i Östergötland fick hjälp av 54 olika hemtjänstarbetare under ett halvår i fjol. 

54 olika ansikten skulle ingen hjälpbehövande uppskatta. Men för en demenssjuk är det ett recept för ångest: Världen är redan en hotfull maskeradbal där gränsen mellan det bekanta och främmande luckras upp i en sadistisk lek med sinnen och minnen.

Enligt anmälan mot hemtjänsten var det mycket som brast. Bland annat hade den gamla kvinnan på sig samma kläder dygnet runt. Under långa perioder duschade hon inte. Mediciner missades och maten uteblev vid flera tillfällen, skriver Norrköpings Tidningar

Självbestämmande för demenssjuka

Är detta vanvård? Ja, naturligtvis. Fast samtidigt, och bokstavligen, inte i alla delar. Enligt svensk lag har en demenssjuk långtgående rätt till självbestämmande. Säger hon nej till duschning, eller värjer sig när någon vill klä av eller på henne, får det bli så. Hon bestämmer. 

Enligt journalanteckningarna tackade 90-åringen nej till att duschas. 

I realiteten kan förstås inte gravt dementa, som saknar tidsuppfattning och förmåga till konsekvenstänkande, bestämma själva. Idén är absurd. Men om personalen är obekant med den sjuka, eller oerfaren, är det nog bäst att låta hygienen bero. Att klä av och duscha någon som inte vill, och inte förstår vad det är för främling som har dykt upp i tamburen, blir till en grymhet, oavsett intentionerna.

Hög personalomsättning i hemtjänsten

Enligt den lex Sarah-utredning som gjorts om 90-åringen, beror många av bristerna inom enheten på ständiga chefsbyten. Man har också haft många timvikarier och hög sjukfrånvaro. Inte konstigt att omsorgen brast. 

Lex Sarah-utredarna bedömer det som en stor risk att liknande händelser drabbar andra, skriver NT. Självklart; personalproblem och hög omsättning är vardagsmat inom hemtjänsten på många håll. 

Därför ska demenssjuka som bor ensamma inte ha hemtjänst! De ska vara på särskilda boenden. 

På ett boende behöver de aldrig vara helt ensamma, det finns alltid personal och medpatienter. Kontinuiteten blir bättre. Även om personal slutar, sjukskrivs, semestrar och går på föräldraledighet även där, är det förhoppningsvis alltid någon personal på plats som den sjuka känner igen. Någon som vet hur man lirkar, någon som vet att Marit älskar när Sven-Bertil Taube valsar ut ur högtalarna.

Bygg mer, smartare - och flerbäddsrum

Nu råder stor brist på äldreboenden, fler måste byggas. Rättesnöret bör vara att det är viktigare att det finns tillräckligt med sängar till demenssjuka på äldreboenden än att alla har ett eget rum med balkong och kök. 

Tänk dubbelrum.

Tyvärr tycks Folkpartiets gamla paroll, ”Eget rum på långvården”, ha satt djupa spår. Men det var då det - mer än 30 år sedan. I partiets motion från 1985 kräver FP att institutionerna rivs. Idealet var att de äldre skulle bo hemma ”så länge som möjligt”. Den finfina öppna vården - hemtjänsten - skulle byggas ut. Det skulle inte bara öka friheten för seniorerna utan sänka kostnaderna, ansåg Bengt Westerberg & Co.

Det sistnämnda infriades - det blev billigare. Men nu behöver mer satsas på de äldre, i synnerhet på de mest sårbara. Demenssjuka behöver inte ökad frihet utan mesta möjliga trygghet. 

 

Läs också: 

Sveriges politiker är elaka och omänskliga