Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

2020 - året då det blev Långfredag varje dag

Ett krucifix som bars i procession genom Rom under medeltidens digerdöd flankerar dagens påve, Franciskus, ensamt bedjande på Petersplatsen.Foto: DIVISIONE PRODUZIONE FOTOGRAFICA / AP TT NYHETSBYRÅN

Handen på hjärtat, avskyr vi skidturister för att de kan sprida corona - eller för att de ser ut att ha det så djävulskt kul? 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

När pesten härjade på 1300-talet tolkades det av många som ett tecken på Guds vrede. Så man försökte blidka Honom, genom botgöring och böner om syndernas förlåtelse.

Ett uttryck för detta var flagellanterna, asketer som vandrade från by till by runtom i Europa och piskade och förnedrade sig själva så att blodet rann och köttslamsor for. 

Några flagellanter har inte synts till under coronapandemin. Men är vi helt rationella, kyligt sekulära, i vår reaktion på virusets härjningar? Eller lever de gudsfruktande reflexerna kvar? 

Efter tre veckors hård karantän i Italien lättade regeringen en smula på reglerna förra veckan. Barn skulle få komma ut i friska luften. Men bara ett barn med en vuxen, om det inte handlade om syskon. 

Men barnen får bara promenera. Inga cykelturer, ingen lek och inget stoj. Inget kul.

Vad gäller vuxna italienare så får de jogga utomhus, men inte lägga sig på en filt i parken. Det ena är folkhälsoklokt, det andra bara trevligt. 

Inte superrationellt, direkt. Barn får inte corona av att leka utomhus. Vuxna smittas inte av att njuta av solen i en park. Viruset är kort sagt inte ett väsen som straffar människor för ogudaktig njutningslystnad. 

Glest med statepidemiologer i pestens tid

Flagellantsekterna uppkom i norra Italien, enligt Encyclopedia Britannica, och hade sin storhetstid under digerdöden. De var ett syd- och centraleuropeiskt fenomen, framför allt. Det förekom inga flagellanter i Sverige, påpekar historikern Dick Harrison

Att det blev så berodde inte på att Anders Tegnell den Jätteäldre invigde Sveriges kung, Magnus Eriksson, i epidemiologin underbara värld. Det kom sig inte heller av att Sverige var sekulärt. Men det är ändå ganska underhållande att dra paralleller till vår tid: 

Europas syd- och centraleuropeiska medier visar chockerande bilder på svenskar som sitter på caféer och ser misstänkt sorglösa ut i stället för att plåga sig i coronakarantän. Är det av strikt vetenskapliga skäl syd blänger på oss? Eller finns där ett stråk av moralisk-religiös indignation över ett hedniskt lättsinne som i rättvisans namn borde straffa sig?

Jag misstänker det, eftersom sådana tendenser kan anas även i Sverige. 

Då blir 40-talisterna jättearga

Det gör detsamma hur många gånger experter inpräntar att 70-plussare visserligen måste minimera sina sociala kontakter, men att det är jättebra om de är ute i friska luften, strosar och myser över vårtecknen. 

På något sätt förvänds det ändå alltid till att de gör bäst i att sitta inne och må pyton bak fördragna gardiner. Och då blir 40-talisterna jättearga, vilket man ju kan förstå. Varför ska bara de behöva flagellanta sig?

Ett annat tecken på svensk coronafromhet är ilskan över skidentusiaster som tycks ta covid-19 med en klackspark. Deras livsglädje är helt enkelt inte passande i denna mörka tid.

Späkning är ju ingalunda främmande för svensk kultur. Vi befinner oss i fastetidens sista vecka, stilla veckan. Fram till 1969 nådde nöjesförbud under Långfredagen. Offentliga nöjesetablissemang var förbjudna, affärer och restauranger måste vara stängda. Och barn fick inte leka och stoja. 

Så var det när jag var liten. Sedan luckrades det upp och Sverige blev mer lattjolajban för varje år som gick. Tills nu. Nu är det Långfredag varje dag i Europa - och i praktiken har ett slags nöjesförbud utbrutit till och med i världens mest sekulariserade land.

Kors i taket.

 

Läs också:

Kristendomen i skolan var vår Harry Potter 

Glöm inte pandemins okända hjältar