Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ann-Charlotte Marteus: Anders, en av oss

Terrordåden i Norge går knappt att greppa. Sådant kaos står människan inte ut med. Så hon försöker klippa till den nya pusselbiten så att den ska passa in i den ­redan existerande verklighetsbilden.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Terrorism. Den sverigedemokratiska riksdagsmannen Kent Ekeroth får illustrera försöken att få saker och ting att passa in. Hans första­ tweet efter explosionen i Oslo löd: "Någon som vågar sig på en gissning vem som ligger bakom bomberna i Norge?" Han verkar­ vara på gott humör, lägger in "haha":n och en smiley ­i sina följande tweets. Till liberalen Bawar Ismail skriver han: "Haha. Älskar era patetiska försök till ursäkter o undanflykter." Därefter svarar han på ett tweet från Arash Gilan, som har twittrat: "Snälla bespara oss från att göra en politisk sak av det här, då det inte finns några fakta än. Människor lider och dör!" Ekeroth replikerar: "När det finns fakta då? Får vi "göra en politisk sak" av det då?".
Senare, när massmördarens identitet har blivit känd (och det inte längre är aktuellt att "göra en politisk sak" av dåden) twittrar Ekeroth: "När jag via sms i utlandet fick höra om bomben undrade jag vem som låg bakom det hela. Det var en jävla galning."
Kent Ekeroth upprepar sedan att terroristen är "en galning" och "sjuk". Lite senare börjar han sprida en länk med rub­riken: "Islamister orsakade den överväldigande majoriteten av terrordödsfall i Europa under det senaste decenniet".
Man behövde inte vara muslim­hatare, som Eneroth, för att tro att militanta islamister låg bakom dåden. Det finns ett skäl till att så många generaler har försökt utkämpa nya krig med det föregående krigets urmodiga vapen och strategier. Vi väntar oss det väntade, inte det oväntade.
Kent Ekeroth är inte heller ensam om att överge politiskt och kollektivistiskt språkbruk och övergå till individuellt och psykologiskt, när han får veta att gärningsmannen är norrman. "Galning", "vansinnesdåd", "ensamvarg" och "tragedi" var mycket vanligare ord i går, än "terrorist", "terrordåd" och "extremism".
Om Anders Behring Breivik visar sig vara skyldig, och utan medhjälpare, kommer det bli frestande att börja kalla honom ensamvarg, en särling, och ge honom en psykiatrisk diagnos. Han kan bli en sorts norsk motsvarighet till den misstänkte svenske seriemördaren Peter Mangs.
Den strategin har sina för­delar. Genom att använda medikalisering kan samhället slå sig till ro med slutsatsen att "ensamvargen" är en sjuk ö i en frisk kultur, inte ett symptom på problematiska drag i själva kulturen. Samtidigt är det en medmänsklig, civiliserande strategi. Vi medikaliserar hellre än att avfärda människor som onda och omänskliga. Vi försöker förstå och inkludera, inte avhumanisera och bannlysa.
Så länge brottslingen är en av oss.
Problemet som uppstår i en globaliserad värld, i ett multikulturellt samhälle, är att majoritetskulturen är mycket mindre benägen att använda den empatiska, inkluderande, psykologiserande verktygslådan när gärningsmannen har Främlingens attribut. Om en främling begår vedervärdiga dåd blir målet i stället att framhäva skillnaderna mellan Oss och Främlingen. Eller snarare mellan Oss och Dem - för han ingår ju i en Kultur som förklarar hans beteende hur elegant som helst.
Och så växer glipan mellan oss och dem, och i glipan växer rasisterna till sig i kraft och ilska.