Prognoser slår alltid fel. Mer eller mindre. Statliga expertmyndigheten Konjunkturinstitutet, KI, lämnade sin bedömning för nästa år för drygt två veckor sedan.
KI bedömde att regeringen har 40 miljarder kronor att röra sig med nästa år för ofinansierade utgifter, men understryker att 30 av dem i praktiken är intecknade. De går åt om personaltätheten och standarden i offentlig sektor ska bibehållas.
Finansminister Magdalena Andersson (S) meddelade i veckan från Harpsund att hon gör en annan bedömning. Hon vill använda 74 miljarder kronor för ändamålet, vilket kräver mer lån.
Andersson hänvisade till att IMF, OECD och EU-kommissionen varnar för åtstramning när ekonomierna rullar i gång efter den akuta pandemikrisen.
Det är både sant och irrelevant. För rekommendationerna gäller främst de länder som drabbats väldigt mycket hårdare än Sverige: Italien, Spanien, Grekland, Frankrike.
Svensk bnp sjönk bara 2,8 procent i fjol. Ändå tjatar Andersson om att vi gått igenom ”den värsta ekonomiska krisen sedan andra världskriget.”
Under finanskrisen 2009 backade bnp med 4 procent. Men det var inte heller den svåraste tiden för Sverige, det var 90-talskrisen - som till stor del var politiskt hemkokt.
Ersättningssystemen för sjuka och arbetslösa hade byggts med en tro på att människan är plikttrogen till näst sista blodsdroppen. Så är inte fallet.
Magdalena Andersson arbetade hos statsminister Göran Persson när han tvangs skära hårt i försäkringarna för att få ner de stora budgetunderskotten.
Det är inte hushållens ekonomi som behöver stärkas nu. Det är elnäten och elproduktionen. Det är järnvägsnäten och cykelbanorna.
Därför kan det synas underligt att hon nu när svensk ekonomi rusar ändå vill låna till höjda statsutgifter.
Men Socialdemokraterna ska välja ny partiledare i november och det är val i september nästa år. I S-leden vill många se en vänstergir.
Därtill ska budgeten baxas genom riksdagen, och Vänsterpartiet vill se höjd a-kassa, sjukförsäkring, garantipension, lägre skatter för sjuka och återinfört avdrag för medlemskap i a-kassa.
Socialdemokraterna själva vill börja införa sin familjevecka i april. Miljöpartiet kan säkert hitta på ytterligare någon skev miljöpremie. Och Centern vill också ha sitt.
Men det är inte hushållens ekonomi som behöver stärkas nu. Det är elnäten och elproduktionen. Det är järnvägsnäten och cykelbanorna. Regionerna måste ta itu med all den sjukvård som sköts upp när personalen tvangs koncentrera sig på covidsjuka.
Elproblemen handlar inte främst om pengar, utan om att lagstiftningen måste ändras så att klimatmål trumfar miljömål. Men elektrifieringen kommer också att kosta skattemedel.
Då är det oklokt att låna för att inleda en ny era av stigande bidrags- och socialförsäkringskostnader.
Det gäller oavsett vem som sedermera visat sig ha gissat rätt om budgetutrymmet: finansminister Magdalena Andersson eller Konjunkturinstitutet.