Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Anderssons sjuka finanser

TAPPAT KONTROLLEN. Finansminister Magdalena Andersson och socialförsäkringsminister Annika Strandhäll har ingen bot mot de skenande sjuktalen. Foto: Pelle T Nilsson / STELLA PICTURES
Annika Strandhäll. Foto: Lisa Mattisson

Regeringen måste skaffa sig kontroll över de skenande sjuktalen. Hittills har det mest presenterats varmluft.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I morgon lägger S-MP-regeringen fram sin vårbudget. Om finansministern får som hon vill kommer fokus att ligga på de tio nya välfärdsmiljarderna till kommunerna.

Men det vi verkligen borde granska är de röda siffrorna. Exempelvis har sjukfrånvaron ökat med svindlande 75 procent sedan år 2010. Om utvecklingen fortsätter enligt prognos kommer notan för sjukskrivningarna att uppgå till 50 miljarder kronor år 2020.

Det är ett grundskott mot hela arbetslinjen och en smärre katastrof för statsfinanserna. Vi är raskt på väg att backa in i 2000-talets febertopp som sedan banade väg för alliansens valseger med löftet att betvinga utanförskapet.

 

Hur kan regeringen låta detta ske? Efter att ha rullat tummarna i mer än ett år lanserade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) ett första skarpt förslag härom veckan. Arbetsgivarna ska tvingas betala 25 procent av sjukpenningen efter 90 dagars sjukskrivning. Fast något riktigt skarpt förslag var det förresten inte. Ministern ser hellre att arbetsmarknadens parter löser uppgiften på egen hand.

Det har riktats mycket kritik mot Strandhälls förslag. Det sägs hota jobben och försvåra för äldre och sårbara grupper att få ett arbete. Det ligger onekligen en del i detta. Dessutom kan sjuknotan bli en tung börda för just de kriskommuner som redan kämpar för att få tillvaron att gå runt. Det är ju kommunerna och landstingen som visar upp de högsta sjuktalen.

 

Samtidigt är det ingen bra ordning att arbetsgivarna helt slipper undan kostnadsansvaret för sjukfrånvaron efter de två första veckorna. Det försvagar incitamenten att rehabilitera utbrända medarbetare och att förebygga nya sjukfall.

I vissa fall kan det rentav vara en praktisk lösning för alla inblandade parter. I stället för att lösa en infekterad konflikt, exempelvis, klipper man helt enkelt banden och låter skattebetalarna ta över notan.

Det stora problemet med regeringens förslag är dess ensidighet. Det går inte att lägga över hela ansvaret på arbetsgivarna. Tvärtom måste det delas mellan alla inblandade parter.

Individen måste ha starka drivkrafter att så snart som möjligt avsluta sin sjukskrivning. I stället för att slopa den bortre parentesen borde regeringen ha övervägt att tidigarelägga den.

På samma sätt måste läkarnas sjukskrivningsrätt ses över. Det kan inte vara fritt fram att sjukskriva patienter slentrianmässigt och utan tillräckligt underlag. Oseriösa läkare måste stängas av och längre sjukfall överprövas efter en viss tid.

De ansvariga på Försäkringskassan måste också tas i örat. Antalet avslag på ansökningar om sjukpenning har halvetats sedan 2010 och tidsgränserna efterlevs inte längre i samma utsträckning.

Magdalena Andersson kommer att göra allt för att visa att hon har statsfinanserna under kontroll på morgondagens presskonferens. Men det finns starka skäl att tvivla på den saken.

 

Läs också:

Både vänstern och högern sviker välfärden

 

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor