Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Anders Borg hade rätt om hopplösa LO

Anders Borg, finansminister 2006-2014, menar att det inte går att göra arbetsmarknaden mer flexibel utan tvingande lagstiftning.Foto: SVEN LINDWALL
På tisdagen blev det känt att fem LO-förbund - Kommunal, Byggnads, Seko, Fastighets och Målarna - lämnar förhandlingarna om anställningsskydd. Foto: ROBIN HALDERT / TT / TT NYHETSBYRÅN

LO hade chansen att sätta sin prägel på framtidens arbetsrätt. Men den öppna striden inom förbundet ger i stället mer makt åt Annie Lööf.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

När alliansregeringen ville öka flexibiliteten på arbetsmarknaden valde man att förhandla med fack och arbetsgivare. Utfallet blev dock magert.

Dåvarande finansminister Anders Borg menar att såväl yrkesintroduktionsavtalen som förslaget om att förändra turordningsreglerna för tjänstemän misslyckades på grund av att fackförbunden satte medlemmarnas kortsiktiga intressen framför behovet att lösa integrationen och ungdomsarbetslösheten. 

I sina memoarer drar Borg bittert slutsatsen att det inte går att driva utvecklingen på arbetsmarknaden framåt genom uppgörelser med de fackliga organisationerna, det krävs tvingande lagstiftning.

LO splittras om arbetsrätten

Historien tycks gå igen. På tisdagen avslöjade Ekot att fem LO-förbund - Kommunal, Byggnads, Seko, Fastighets och Målarna - lämnar förhandlingarna om anställningsskydd och omställning. Sedan tidigare har även Pappers hoppat av. Det fördjupar krisen inom LO - som redan är splittrad inför avtalsrörelsen. 

Bakgrunden till förhandlingarna är att Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna i Januariavtalet har enats om att modernisera arbetsrätten. Inriktningen är att undantagen från turordningsreglerna ska bli fler, att kostnader för uppsägningar ska bli lägre och att arbetsgivare i gengäld ska få ett större ansvar för kompetensutveckling av personalen.

Om arbetsmarknadens parter enas om lösningar som gör lagen om anställningsskydd (Las) mer flexibel ska de genomföras. I annat fall ska regeringen förverkliga förslagen från den pågående utredningen om arbetsrätt.

Förhandlingarna verkar ha gått bra - fram till nu. Arbetarna i LO och tjänstemännen i PTK har enats om en avsiktsförklaring med arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv.

Det är den som de fem LO-förbunden vänder sig mot. Den stora stridsfrågan tycks vara att begreppet ”saklig grund” vid uppsägning ska ersättas med en ny reglering. Kritikerna menar att det innebär att arbetsgivaren i princip får säga upp vem som helst; hur de nu kan veta det innan en ny reglering är färdigförhandlad.

Centerpartiet får större makt

Avhoppen är beklagliga, för parternas inriktning var i stort bra. Debatten om Las har länge lidit av ett för stort fokus på turordningsreglerna vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Men där finns redan möjlighet att förhandla med facket och undantagsregler för småföretag att bygga vidare på.

För mindre företag har regelverket kring uppsägningar av personliga skäl varit ett större bekymmer. I dag tvingas företag som vill göra sig av med en person som inte sköter sitt jobb betala lön under hela tvisten. Det har gjort det riskfyllt för mindre företag att anställa. 

I avsiktsförklaringen hanteras de problemen klokt. Någon större ändring av turordningsreglerna ser det inte ut bli; däremot ska företag inte behöva betala lön under tvister om uppsägningar. 

LO-förbunden som hoppar av verkar dock göra bedömningen att det är bättre att Januaripartierna får ta ansvaret för förändringen av Las, trots att det innebär att Centerpartiet får större makt över utformningen. 

Ironiskt nog ger de därmed också Anders Borg rätt i sin syn på fackförbunden.

Sverigedemokraterna är nu största parti bland LO-männen, enligt SCB.