Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Alliansens magplask i skuggan av S-krisen

Alliansen visar gärna upp en enad och idyllisk front men dess storhetstid är av allt att döma över. Foto: SVEN LINDWALL

I skuggan av Socialdemokraternas kris, krisar även alliansen. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Farsan på adressen Folkhemmet ser blek och skrynklig ut; det är lite dekisvarning på den gamle jätten, om sanningen ska fram. Men Moder Sveas andra friare ser dessvärre inte heller ut som hälsan själv. 

Det är naturligt att Socialdemokraternas "ras", "fall", "kris" debatteras frenetiskt. Det är politisk historia och därtill något av ett folkhemskt psykodynamiskt familjedrama.  

Men SCB:s partisympatiundersökning påminner om att det är krisvarning även inom alliansen. 

När Sveriges S-ledda regering tappar förtroende efter en dramatisk mandatperiod - flyktingkris, budgetnederlag, terrordåd, rekordskjutningar, Transportstyrelsen, MP-strul - borde den borgerliga oppositionen befinna sig i guldläge.  

Så ser det inte ut. Moderaterna ligger på samma nivå, 22 procent, som man gjorde i maj månad år 2014, efter åtta års slitande regeringsinnehav. Liberalerna har sjunkit till en rekordlåg nivå och KD ligger på intensiven. 

Som enda ljusglimt för alliansen har Centern klättrat från 4,9 till 8,7 procent, men trenden kan ha vänt. I SCB:s novembermätning hade partiet 10,4 procent. 

Valfrihet är införd i blockbutiken

En förklaring till alliansens kräftgång är att svenska folket numera har valfrihet i blockbutiken: det finns inte bara en opposition att gå till, det finns två. Alltfler väljer SD, trots partiets digra belastningsregister, och ratar alliansen.

Det är sannerligen ett underbetyg åt de borgerliga. Men det är inte oförklarligt.

Efter valförlusten 2014 tog de fyra paus från allianssamarbetet för att utveckla partipolitiken enskilt. Resultatet imponerar inte något vidare. Liberalernas Jan Björklund tjoar om mer katederundervisning och mobilförbud som om det var våren 2006. Centern vill fortfarande privatisera det mesta och tycks lika oberört av välfärdsbrottslighet som när Annie Lööf var näringsminister. Kristdemokraterna lovar kömiljard 2.0. 

Hälsan tiger still

Moderaterna har lagt om sin migrationspolitik radikalt, men brottas sannolikt med trovärdighetsproblem. Partiet har ju ändrat sig förr. Nya Moderaternas spinndoktor under Reinfeldt, Per Schlingmann, gjorde en dygd av ombytligheten: Moderaterna var ett lyssnande parti, förklarade han, alltid redo att välta heliga kor om väljarna så önskade. 

Ett annat sänke för allianspartierna är att det bara har gått fyra år sedan man styrde landet. Väljarna vet att många av dagens problem har alliansrötter eller åtminstone borde ha åtgärdats av alliansen. Vid sidan av migration och integration sköttes även försvaret, polisen och kampen mot terrorismen definitivt mindre skickligt. 

Vad Moderaterna gjorde bra, som arbetslinjens reformer, kan de inte räkna med att räkna in i röster. Väljarna bryr sig inte om sysselsättningen när sysselsättningen är hög. Hälsan tiger still.  

Alliansen skulle få 38,6 procent om det vore val i dag, enligt SCB:s siffror. Dess storhetstid är av allt att döma över. 

 

Läs också:

Alliansen är naiv om arbetskraftsinvandringen 

 

Fotnot:

I tv-spelaren ovan syns senaste avsnittet av Ledarsnack. Denna gång om krisen inom Socialdemokraterna.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!