Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Alliansen rustar för valrörelsen

REDO FÖR STRID. I går höll alliansens partiledare presskonferens med anledning av regeringens "nysatsning" på det svenska försvaret.Foto: Per Larsson / TT

När Fredrik Reinfeldt la fram vårbudgeten härom veckan meddelade han att det kunde komma ytterligare satsningar i sommar.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

"Vi kommer förmodligen att behöva göra lite mer med försvaret givet situationen med Ukraina och Ryssland", förklarade han.

Men redan på tisdagen återkom alliansens partiledare med en försvarssatsning.

"Vi vill höja försvarsanslaget med fem miljarder årligen", löd rubriken på DN Debatt. Det påståendet är ett reptrick i den högre skolan.

 

För trots att Fredrik Reinfeldt under presskonferensen inpräntade vikten av finansiering "krona för krona" är det ett faktum att merparten av satsningen är ofinansierad.

Höjningen av försvarsanslaget ska till exempel vara fullt genomförd först år 2024. Talet om ett tillskott på fem miljarder kronor årligen är alltså inte mycket mer än en from förhoppning om att framtida regeringar ska betala för alliansens "satsning".

Därtill har regeringen ännu inte dragit tillbaka den besparing som presenterades i våras och som innebär att försvaret måste spara en halv miljard kronor på lönekostnader. Regeringens "satsning" innebär i praktiken att den så viktiga förbandsverksamheten först om tre, fyra år åter får kosta lika mycket som före den besparingen.

 

Men alliansen redovisar åtminstone sitt beslut "krona för krona". Sällan har ett regeringsutspel fokuserat på så små detaljer. Marinen ska till exempel få fem miljoner kronor extra nästa år medan en utökning av antalet flygtimmar får kosta 15 miljoner. Men vem tror egentligen på allvar att försvaret får mest pang för pengarna genom att alliansens partiledare pekar ut enskilda satsningar ner på miljonnivå?

Att regeringen vill köpa tio Jas-plan och två u-båtar, vars tillverkning Saab förmodligen kommer att ta över från tyskägda Kockums, gör också att utspelet framstår mer som industripolitik än försvarspolitik. Högtids-orden om Östersjön till trots: tisdagens utspel handlade mer om Linköping än om Gotland.

 

Regeringens beslut ser ut som ett farväl till Afghanistandoktrinen, som stipulerat att Sverige bygger sin säkerhet genom internationella insatser i samverkan med andra. Medel från anslaget för internationella insatser ska numera satsas på förbandsverksamhet och materiel. Det är också talande att partiledarna varken i debattartikeln eller under presskonferensen nämnde något om huruvida Sverige ska möta hotet från rysk aggression gemensamt med grannländerna.

Numera är det i stället vårt Östersjön och vårt Gotland som ska försvaras med våra u-båtar och våra kustkorvetter. Som om upptrappningen i Ukraina är ett lika stort hot mot Sverige som mot Baltikum.

 

Själv tycks dessvärre vara bästa dräng även i inrikespolitiken. Att regeringen väljer att köra över försvarsberedningen, som ska presentera sin rapport om försvarets framtida utformning i mitten av maj, är illavarslande. Försvarets framtida inriktning är en allt för viktig fråga för att bli ett slagträ i valrörelsen.