Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Alliansen lägger ut dimridåer om SD-stöd

Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
SD:s stöd kommer inte gratis. Det är hög tid att alliansen erkänner det i stället för att önsketänka och trixa med ord.

De partier som vill regera med aktivt stöd från Sverigedemokraterna borde argumentera för det öppet. Allt annat är hyckleri.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Som utomstående är det omöjligt att veta hur de fyra allianspartierna resonerar inför riksdagens öppnande nästa vecka. Men utåt verkar strategin vara att hålla ihop och försöka bilda en alliansregering, trots allt.

Eftersom Socialdemokraterna redan har sagt nej till att backa upp en sådan regering skulle den bygga på aktivt stöd från Sverigedemokraterna. Antingen hoppas alliansen på att SD lägger ner sina röster i statsministeromröstningen utan att få något i gengäld eller så sockrar man erbjudandet på något sätt. 

I ljuset av de kompromisslösa utspel som framför allt Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) har gjort under valrörelsen vore det en häpnadsväckande händelseutveckling. Björklund har rentav satt sina barn i pant mot löftet att han "aldrig kommer att medverka till att SD får makt i vårt land". 

Annie Lööf har å sin sida kallat valet 2018 för ett värderingsval och gjort klart att "en alliansregering enbart kan bli till med stöd över blockgränsen". 

Det går inte att vara halvt gravid

Det går inte med bästa vilja i världen att jämka samman dessa ultimativa ställningstaganden med att forma en alliansregering som är beroende av SD:s aktiva stöd i varje votering där de rödgröna uppträder som ett enat block. 

Med gällande valresultat skulle det krävas att SD röstar på alliansens budget för att den inte ska falla mot en rödgrön dito. Varför skulle SD göra det utan politiska eftergifter? Partiet har ju gjort klart att det är just inflytande man eftersträvar - "inflytande i proportion till vår storlek", som Jimmie Åkesson uttrycker det.

Det går faktiskt inte att vara halvt gravid. Ändå är det just ett sådant tillstånd som stora delar av borgerligheten verkar drömma om. Antingen önsketänker man om att SD ska lägga sig platt för alliansen eller så skissar man på möjligheter att ge SD inflytande, men under former som ska rädda ansiktet på alliansledarna.

Men att skräddarsy sin politik för att matcha SD:s preferenser - eller att prata sig samman i riksdagen i stället för på partiledar- och ministernivå - är naturligtvis också att ge SD inflytande. Det är mest en lek med ord.

Alliansen bör inte försätta sig i en utpressningssituation

Det vore befriande om debatten kring SD kunde föras utan den sortens hyckleri. Det finns skäl att ompröva behandlingen av SD i vissa delar, exempelvis när det gäller maktfördelningen i utskotten, tillgång till kvittningssystemet eller inbjudningar till breda partiledarsamtal. Ett parti som samlar nära en femtedel av väljarkåren ska inte mobbas och frysas ut.

Men det är en helt annan sak att göra sig beroende av SD - ett opålitligt parti såväl värderingsmässigt som säkerhetspolitiskt - och försätta sig i en utpressningssituation, där Jimmie Åkesson kan slänga in vilka krav som helst i sista minuten för att stödja budgeten. 

Den som tycker att det är ett ansvarsfullt sätt att regera landet bör argumentera för det öppet i stället för att gömma sig bakom semantik och önsketänkande.

 

Läs också: Sverigedemokraterna är här för att stanna