Amerikansk wrestling är ingen riktig sport. De inoljade deltagarna utför i stället ett slags skådespel tänkt att efterlikna brottning. Trots att det ser ut som en blodig kamp är utgången uppgjord på förhand och deltagarna samarbetar för att ingen ska bli allvarligt skadad.
Fenomenet påminner om svensk politik efter Decemberöverenskommelsen (DÖ).
Häromdagen kommenterade FP:s Erik Ullenhag med allvarlig stämma de delar av vårbudgeten som hittills presenterats.
"Det som bekymrar mig nu är att vi har ett vänsterparti som verkar ha rätt stort inflytande över budgeten", sa Ullenhag till Ekot.
I sak är det lätt att hålla med honom. Men politiken efter DÖ handlar mer om form. Det inflytande som oroar Ullenhag har han själv varit med om att ge till Jonas Sjöstedt.
Kritiken mot Decemberöverenskommelsen har växt under våren. Allt fler är övertygade om att den inte kommer att hålla till 2022.
I det parlamentariska läge som uppstod efter att Sverigedemokraterna fällde regeringens budget fanns dock inga bra lösningar. En bred, blocköverskridande regering gick att inte skapa och inget block ville stödja sig på SD. Ett handslag om att släppa fram den största partikonstellationens var det minst dåliga alternativet.
Det betyder inte att Decemberöverenskommelsen är utan problem. Ett av dem börjar bli allt mer uppenbart: det är svårt att bedriva trovärdig oppositionspolitik.
Ullenhag kan veva hur mycket som helst med knytnävarna, men väljarna vet att han på sin höjd kommer att markera slag. Men om nu vänsterpolitiken är så farlig för Sverige, varför gör allianspartierna inte allt i sin makt för att stoppa?
De borgerliga partierna kan dock skademinimera vänsterpolitiken utan att bryta Decemberöverenskommelsen.
För det första kan de snabbt och tydligt deklarera att de inte tänker lägga någon gemensam budget framöver. Det skulle öppna för att regeringen slipper att förhandla budgeten med Jonas Sjöstedt. Därmed skulle de värsta vänstersvängarna kunna undvikas.
För det andra skulle ett eller flera borgerliga partier kunna öppna för samarbete i fler sakfrågor. Den gamla skräcken för borgerlig splittring borde ha släppt efter åtta år i regeringsställning. Numera är bristen på egna profiler snarare ett större problem.
Det är dock svårt att skaka av sig misstanken att alliansens strategi går ut på att tvinga Löfven i famnen på Jonas Sjöstedt. Det kan möjligen vara valtaktiskt smart inför 2018 att ställa ansvarstagande borgare mot en vänstervriden Löfven-regering. Men problemet är att det är dåligt för Sverige att låta marginalskatter och utgifter skena i väg.
Det måste en borgerlighet beakta som gör anspråk på att vara statsbärande.
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.