Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Alla unga är inte i behov av hjälp

SATSA på rätt ungdomar. Bekymret är en mindre grupp unga som saknar gymnasieutbildning. Det är på den gruppen som arbetsmarknadspolitiken bör fokusera. Foto: MICHAEL PROBST/AP
Foto: Michael Probst

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

S-kongressen närmar sig och ska man tro förhandsspekulationerna kommer det mesta att gå partiledningens väg. Analysen lyder ungefär så här: Efter förlustvalet 2010 och kaoset under Juholts tid som partiledare vill ingen lägga ut snubbeltråd för Stefan Löfven. Även om allt fler upprörs över den oblyga högervridningen av politiken kommer majoriteten av ombuden att lägga band på sig. S-kongressen måste bli en solid framgång för Löfven inför valet nästa år.

Om det verkligen blir så återstår att se. En fråga där partiledningen väntas åka på stryk är ungdomsarbetslösheten. Ungdomsförbundet SSU har sedan en tid drivit kravet ett alla arbetslösa unga ska garanteras utbildning, praktikplats eller arbete inom 90 dagar. Även LO har ställt sig bakom kravet.

Att utmåla ungdomsarbetslösheten som det mest akuta sysselsättningsproblemet är populärt i debatten. Men hur rimligt är det egentligen? På papperet har Sverige en skrämmande hög ungdomsarbetslöshet, 26,4 procent av alla ungdomar mellan 15 och 24 år. Det brukar tolkas som att mer än var fjärde ung människa går arbetslös.

Dessbättre är statistiken gravt missvisande. Till att börja med räknas ungdomsarbetslösheten inte som andel av befolkningen, utan som andel av arbetskraften. Eftersom bara drygt hälften av alla unga ingår i arbetskraften innebär det att siffran blir kraftigt uppblåst.

För det andra består ungefär hälften av de "arbetslösa ungdomarna" av gymnasister och studenter, som söker jobb på kvällar, helger och lov. För det tredje är ungdomarna en grupp som är på väg in på arbetsmarknaden.

Ungdomar har dessutom kortare arbetslöshetsperioder än andra grupper; de kommer med andra ord snabbare tillbaka i arbete igen om de blir av med jobbet.

Man ska därför inte överdriva problemet med ungdomsarbetslösheten. Det verkliga bekymret är en mindre grupp ungdomar som saknar gymnasieutbildning. Ofta rör det sig om killar på bruksorter eller i betongförorter som har hoppat av gymnasiet på grund av skoltrötthet. De hamnar lätt i långtidsarbetslöshet och riskerar att få permanenta problem på arbetsmarknaden om inget görs.

Det är på denna grupp som fokuset borde ligga i arbetsmarknadspolitiken. Hur ska man förmå dessa ungdomar att läsa in gymnasiet? Att kanske flytta från en avfolkningsbygd med små utsikter att hitta ett jobb? Här måste insatser sättas in så tidigt som möjligt för att inte förlora viktig tid.

SSU:s 90-dagarsgaranti smetar i stället ut Arbetsförmedlingens tid och resurser på hela gruppen ungdomar. I det avseendet påminner den om regeringens halverade arbetsgivaravgift för unga. Även den utgår från att hela gruppen ungdomar är i behov av samma hjälp.

Men ungdomar är ingen homogen grupp. De generella problem som unga möter i form av höga ingångslöner och en arbetsrätt som skyddar insiders bör lösas för sig. Svaret kan inte bli att Arbetsförmedlingen ska administrera bort arbetslösheten.