Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Alla bör göra sitt för
ett värdigare slut

LåT DEM INTE VäNTA. Så väl kyrkorna som står för de flesta begravningsceremonierna, som kyrkogårdspersonal och begravningsfirmor måste anpassa sig och införa sjudagarsvecka. Alla bör göra sitt för att de avlidna snabbt ska få sitt värdiga avslut.Foto: Christian Örnberg

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Varje år har samma nyhet gått i repris - tiden mellan dödsfall och gravsättning blir allt längre. Och nyheten har varit korrekt varje gång.

1997 gick det i snitt två veckor mellan frånfälle och ceremoni. I fjol handlade det om tre veckor. I Stockholm var väntetiden väl över en månad.

Tidsutdräkten har ökat trots att fler invånare har muslimsk bakgrund och följer sin gravsed, oavsett om de är troende eller sekulära. Enligt islam ska den avlidne jordfästas inom ett dygn. Den judiska seden säger också att den döde ska i jorden snarast, fast inte på sabbaten eller första dagen en judisk helg. Romer har en tidsgräns på sex dagar.

Allt fler begravs mycket snabbt.

Ändå har den vanligaste väntetiden ökat. Varför?

 

Företrädare för Svenska kyrkan och begravningsentreprenörerna menar att de efterlevande tänker för mycket på sig själva: de vill helst ha begravningen en fredagseftermiddag för att de sörjande ska slippa ta heldagsledigt från jobbet, de vill ha minnesstund i församlingshuset och välja präst.

Eftersom det bara är fredag en dag av sju, eftersom begravningsgästerna inte ska behöva hetsäta smörgåstårta enligt schema så räcker tiderna inte till.

Så skjuts akten upp tills den ryms i allas kalendrar. Den döda flyttas från kylrum till frys. Blir ibland liggande i månader.

Nu har riksdagen ändrat begravningslagen. Tidigare påbjöd den att gravsättning eller kremering ska ske inom två månader. Sedan den 1 maj gäller en månad.

Staten har ingripit av två skäl. Framför allt för att det är ovärdigt att låta de avlidnas kroppar förfalla, men också för att det kräver utbyggnader av bårhus.

Riksdagen noterar att i Danmark och Norge föreskriver lagen gravsättning inom åtta dagar, och våra grannar lyckas få in det i sina livspussel.

Svenska kyrkan och begravningsentreprenörerna har säkert rätt i att dagens anhöriga har höga krav på hur ceremonien ska gå till för att just passa dem. Men begravningsbranschen har också skuld i utvecklingen.

 

I Sverige sker gravsättningar normalt tisdagar till och med fredagar. Om akterna kunde ske på lördagar, söndagar och måndagar skulle sannolikt många anhöriga välja det.

Släktingar och vänner kan lättare resa från när och fjärran för att delta om gravsättning sker på helgen, eller i anslutning till den. Och måndagen är lika nära som fredagen. I Göteborg har man återinfört möjligheten till lördagsbegravning, den togs bort på 1970-talet.

I Karlskrona kan de som önskar få gravsättning på kvällen. Det är en början.

Men det räcker inte. Så väl kyrkor (som ännu ordnar de flesta ceremonierna), som kyrkogårdspersonal och begravningsfirmor måste anpassa sig och införa sjudagarsvecka.

Det är lika rimligt att ställa krav på institutionerna som att göra det på de sörjande. Alla bör göra sitt för att de avlidna snabbt ska få sitt värdiga avslut.