Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Alice Teodorescu

Jo, invandringen belastar - men det går att ändra på

Sverige har, som Ulf Kristersson konstaterade i sitt tal, berikats av invandring. Samtidigt är integrationsproblemen att betrakta som belastande.
Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN
Polis i Charlottesborg, Kristianstad, ett av Sveriges utsatta områden.
Foto: JENS CHRISTIAN

I stället för tröttsamma övningar i kränkthet borde fler fundera kring vad som krävs för att invandringen återigen ska bli en tillgång.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

”Sist, men lika viktigt: invandring och integration. I århundraden har det kommit människor hit, och byggt Sverige rikt. Men hög invandring och usel integration är en farlig kombination. Vi ser det varje dag: i skolan, i arbetslösheten, i socialtjänsten, i våra fängelser”, konstaterade Ulf Kristersson (M) i sitt digitala Almedalstal (7/7). 

Men det är det få som tycks ha noterat. I stället slog indignationens vågor höga över ett uttalande som Kristersson fällde i P1 Morgon samma dag: 

”Invandringen i Sverige har blivit en belastning både när det gäller kriminalitet och när det gäller hedersproblematik, när det gäller sociala problem och trångboddhet… titta på vad som händer nästan dagligen nu med skjutningar, dödliga och där människor enbart skadas, i några av våra mest utsatta områden. 

Titta på gängkriminaliteten… En mycket, mycket hög andel av detta handlar om invandring, det är ingen tvekan om att det finns annan brottslighet också, men en mycket hög andel av den kriminalitet som är allra grövst just nu är kopplad till riktigt, riktigt misslyckad integration i Sverige.”

Som på beställning började de medvetna missförstånden hagla. Det markerades, poserades och positionerades enligt invand dramaturgi. Häpnadsväckande många kände ett skriande behov att berätta att de betalar skatt, att den de älskar betalar skatt, att deras barn kommer att betala skatt. 

Som om problemet skulle vara de integrerade invandrade som betalar skatt, är skötsamma och laglydiga. Som om det inte går att kritisera ”invandringen” som fenomen, utan att kritisera varenda person som invandrat.

Många av de problemen som är kopplade till stor invandring är att betrakta som belastande. Varför skulle vi annars lägga resurser på att få bukt med dem?

I debatten fanns länge en föreställning om att invandring i alla lägen är berikande. Borgerligheten i allmänhet och Moderaterna i synnerhet, liksom näringslivets organisationer, använde allehanda lönsamhetsargument för att motivera en stor invandring. Det var ett misstag; dels för att asylmottagande inte handlar om lönsamhet, dels för att invandring inte per definition behöver vara varken lönsam eller berikande. 

Samtidigt hävdades från andra håll att invandringen i princip alltid var en belastning. 

Sanningen är att varken det ena eller det andra förhållandet stämmer – eller snarare att båda kan stämma på samma gång. Migration är ett neutralt fenomen, dess utfall kan vara såväl berikande som belastande beroende på kontext. 

Sverige har, precis som Kristersson konstaterade i sitt tal, berikats av de människor som bidragit positivt. Samtidigt som många av de problem som vi i dag brottas med, som är kopplade till stor invandring och frånvaro av integration, är att betrakta som belastande. Varför skulle vi annars lägga resurser på att få bukt med dem?

I stället för dessa återkommande, ack så tröttsamma, övningar i kränkthet borde fler – inte minst de som värnar en generös migrationspolitik – fundera kring vad som krävs för att invandringen som fenomen återigen ska bli en tillgång, ekonomiskt liksom socialt. 

Den historiska erfarenheten talar nämligen för att varken hög kriminalitet, arbetslöshet eller sociala problem bland invandrade är en naturlag, snarare tvärtom.