Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Alice Teodorescu

Ghazale-bråket avslöjar ojämlikheten i debatten

Nadim Gazale hyllades för sommarprat – kritiseras för gamla Tweets.
Nadim Ghazale, polis och sommarpratare, var föremål för en av de kontroverser som ständigt kreverar i den offentliga debatten.
Foto: HANNA BRUNLÖF WINDELL
Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) kom till Nadim Ghazales försvar.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Lika, lika men behandlas ändå olika. 

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

”Något säger mig att svensk offentlighet inte hade varit lika förlåtande om jag skrivit att Afghanistan var ”mänsklig cancer” och att sossarna kunde ”suga närmaste inavlade hästpenis”, twittrade Hanif Bali (M) apropå polisen Nadim Ghazales forna, numera raderade, Twittersynder. Något säger mig att Bali har rätt. 

I juli 2014 skrev Ghazale: ”Fuck cancer, även mänsklig cancer såsom ISIS, Hamas, Israel och Putin”, i november 2015 ”SD kan suga närmaste inavlade hästpenis…”, i augusti 2017 ”Fuck er ”alt-right” Fuck er ”counter-jihad” Fuck er SD & andra rasistsvin…”. 

Det finns skäl att diskutera omdömet hos en person, därtill polis, som talar om cancer, ISIS och Israel i samma mening, och som därtill använder ett så vulgärt språk. Men det finns en annan aspekt som är minst lika oroväckande; den om hur olika människor i offentligheten bedöms - inte utifrån vad de gör, utan utifrån vilka de är. 

När Ghazale nu avslöjats med delvis liknande tankefigurer är responsen en annan.

När rektorn Hamid Zafar, särskilt upphöjd inom borgerligheten, avslöjades med att anonymt ha skrivit grovt antisemitiska och homofoba inlägg förlorade han sitt jobb, ströks ur SVT:s ”På spåret” och försvann ur samtliga publika sammanhang inom loppet av några timmar. I princip ingen protesterade. 

När Ghazale nu avslöjats med delvis liknande tankefigurer är responsen en annan. In på scenen stapplar bland andra ingen mindre än justitieminister Morgan Johansson (S): ”Nadim! Det är såhär hatarna gör när de försöker komma åt starka företrädare vars åsikter de inte gillar…” (20/7). 

Om det är olämpligt för en polis att uttrycka sig som Ghazale gjort, vilket han rimligen själv anser då han bett om ursäkt för det, är det inget emot olämpligheten i att ett statsråd går ut och tar honom i försvar för nämnda olämplighet.

Men är det något statsrådet Johansson, som trots rådande gängmordspandemi alltid tycks ha en minut över för att härja på Twitter, verkligen kan så är det att stoltsera med sina dubbla måttstockar. 

I det offentliga samtalet tycks principen vara den motsatta; lika fall ska alltid behandlas olika.

När Ghazale ger uttryck för sitt hat mot SD får han således en virtuell klapp på axeln. Frilansskribenten Anna Björklund, som nyligen skrev en krönika som inleddes med orden ”Jag hatar Annie Lööf.” (Fokus 12/7), får däremot nöja sig med följande omdöme signerat Johansson: ”det måste vara en av de mest omdömeslösa texterna om en svensk politiker sedan Gunnar Unger drog igång Palmehatet på 1950-talet.”

Ovanstående utgör ett mönster. Gangsterraparen Yasin, som nyligen dömdes för förberedelse till människorov till tio månaders fängelse, kommer att fortsätta att spelas som tidigare och får behålla utnämningen till Årets artist, hälsar Sveriges Radio (14/7). Thorsten Flinck däremot fick finna sig i att diskas i Melodifestivalen för några år sedan då han stod åtalad för en rad, jämförelsevis mindre grava, incidenter i samband med ett trafikbråk. 

Ett centralt begrepp inom juridiken är den så kallade likhetsprincipen. Den innebär att alla är lika inför lagen liksom att lika fall ska behandlas lika. I det offentliga samtalet tycks principen vara den motsatta; lika fall ska alltid behandlas olika - särskilt om det finns en höger/vänster-dimension.

Här kan du höra ett utdrag från Nadim Ghazales sommarprat i Sommar i P1.