Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Aldrig mer än tre mil till högskolan är en usel idé

Matilda Ernkrans (S) är minister för högre utbildning och forskning. Har högskoleexamen i statskunskap och sociologi från Örebro. Tidigare arbetsförmedlare.
Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN
I Västervik kan mani vår börja läsa till förskollärare, sjuksköterska och grundlärare med inriktning på fritids.
Foto: vastervik.se

Att öppna högskola i Degerfors är inte rätt sätt att öka andelen akademiker i kommunen. Även om regeringen tycks tro det.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Matilda Ernkrans (S) är minister för högre utbildning och forskning. På regeringens hemsida lyder hennes första mening så här:

”Oavsett var du bor i vårt land ska det finnas goda möjligheter att studera vidare.”

Nej, det ska det inte alls. Då reduceras det viktiga lärandet till plockande av högskolepoäng. För nära nog varje person som tillbringat några år på högskolor och universitet bedömer att tänkandet och insikterna utvecklats mest i diskussioner med kursare och andra studenter man ramlar på.

Att vrida och vända på argument över en kopp kaffe, att gräla om definitioner av abstrakta begrepp medan man tömmer matlådan - det är bästa sättet att förvandla läroböckernas fakta till kunskap man bär med sig.

Detta kan bara göras ordentligt i fysiska möten, och det fordrar en viss studentvolym. 

Regeringen har en poängplockarsyn på högre utbildning

Men regeringen har en poängplockarsyn på högre utbildning. Fler ska läsa åtminstone tre år och gärna på bostadsorten. 

”Digitala inslag i högre utbildning kommer inte att minska, utan öka” sa nyligen Matilda Ernkrans - per videolänk - till deltagarna i konferensen Nya Vägar. 

Bakom projektet står Campus Västervik, Högskolan i Väst och den statliga innovationsmyndigheten Vinnova. Huvudbudskapet på tillställningen löd: ”Ingen ska ha längre än 30 kilometer till 30 utbildningar på mer än tre högskoleår”.

Hur uppstår ens en sådan idé? För att skaffa jobb åt studenterna med de sämsta examensbetygen?

I en projektrapport jämförs Degerfors med Lund, de minst och mest akademiska kommunerna i Sverige. I bruksorten har bara 6 procent av invånarna läst minst tre år på högskola, i universitetsstaden 32 procent minsann. Orättvist, liksom.

Men varför räkna med barn och pensionärer? Tittar man på befolkningen mellan 25 och 64 år toppar Danderyd med 58 procent, Lund och Lomma ligger också över hälften.

Enda kommunen där inte ens var tionde är högutbildad är Filipstad. Degerfors ligger nära botten, strax under 11 procent.

Rikssnittet är 28 procent.

Unga studiesugna i Degerfors skulle flytta till studentstäder även om det fanns campus hemma

Skulle detta förändras av att regeringen beordrade fram campus Degerfors och Filipstad? Kanske på marginalen. 

Men flertalet studiemotiverade unga därifrån skulle ändå flytta till Karlstad, Örebro, Göteborg eller någon annan riktig universitets- eller högskolestad. För kvalitetens skull, för att få nytt umgänge, för att få ett annat nöjesutbud.

När vanliga byskolor läggs ner är ofta en delförklaring att flera föräldrar valt bort skolan för att kamraterna är få och undervisningen inte håller måttet. 

Byhögskolor skulle få samma problem. Och distansundervisning bör i regel inte vara mer än ett komplement, när det inte är en nödlösning - som i coronatider.

Än så länge har regeringen bara tagit små steg på ”envar sin egen professor”-väg. I budget höjs det sökbara statsbidraget till kommunala lärcentrum med 40 till 90 miljoner kronor. 

Men att ta små steg är inte heller bra när vägvalet är fel.