Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Adoptera fler svenska barn, men färre utländska

Lilla Hjärtat, omhändertogs redan på BB, men en domstol beslöt ändå att hon skulle hem till sina missbrukande föräldrar.
Foto: PRIVAT
Lena Hallengren har till slut öppnat för en utredning om de utländska adoptionerna till Sverige.
Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Skandalen med de stulna barnen måste leda till en uppstramning av de internationella adoptionerna. Samtidigt borde de inhemska adoptionerna bli fler.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Är alla blodsband lika viktiga? Och har alla barn samma rätt till både trygghet och sitt ursprung?

Det verkar inte så.

Sverige är det land som har tagit emot flest adopterade barn från utlandet per capita, omkring 60 000 barn sedan 1950-talet. När det gäller dessa barn verkar svenska myndigheter ha en mycket avslappnad inställning till rätten att känna till sin historia.

Tusentals barn har förts till Sverige med felaktiga papper och bakgrundshistorier, visar Dagens Nyheters stora granskning. I Chile försvann barn redan från sjukhusens förlossningsavdelningar – deras mammor fick höra att barnen dött, men i själva verket stals de av nätverk som sålde barnen till privata adoptionsbyråer. 

Enligt en parlamentarisk utredning pågick handeln med barn under femtio års tid – ända in på 2000-talet. Minst 600 chilenska barn som stulits från sina föräldrar tros ha hamnat i Sverige.

I Kina ledde ettbarnspolitiken på 70-talet till att flickor lämnades vid tågstationer och sjukhus. Men när strömmen av flickebarn avtog, på grund av att aborterna blev fler, hade barnhemmen fått smak för pengarna som internationella adoptioner gav. Man började köpa upp barn för att kunna adoptera bort dem, visar DN:s granskning. 

Korrupta tjänstemän kidnappade barn från fattiga familjer, som inte hade råd att betala böter för att de brutit mot ettbarnspolitiken. Sådana skandaler har avslöjats så sent som 2009. Enligt UD-rapporter kan handeln fortfarande pågå.

Alla barn har rätt till både trygghet och att känna till sin bakgrund.

Även i Sydkorea, som är ett rikt land, har barn adopterats bort på felaktiga grunder – ofta kopplade till hederskultur. Än i dag pressas ogifta kvinnor till adoption, eftersom det är adoptionsbyråer som sköter rådgivningen till gravida.

Att det förekommer oegentligheter vid internationella adoptioner har varit känt i decennier. Ändå har svenska regeringar varit ovilliga att granska frågan närmare. Först nu är Lena Hallengren villig att tillsätta en utredning som får mandat att granska även adoptioner som skett i nutid.

Samtidigt som antalet internationella adoptioner till Sverige har ökat, har antalet inhemska adoptioner sjunkit. I svensk lagstiftning har de biologiska föräldrarnas rätt till sina barn vägt blytungt. Det har många fosterhemsplacerade barn fått känna på, när de gång på gång har ryckts upp från tryggheten i familjehemmet.

Som Lilla Hjärtat, treåringen som omhändertogs redan på BB – men som en domstol ändå beslöt skulle hem till sina missbrukande föräldrar. Hon dog innan hon fick fylla fyra, och hennes mamma dömdes i veckan för dråp.

Svenska myndigheter måste stoppa internationella adoptioner från länder där det finns misstanke om oegentligheter. Samtidigt behöver fler svenska, omhändertagna barn bli adopterade direkt. 

Alla barn har rätt till både trygghet och att känna till sin bakgrund.