Obama svår att skämta om. Foto: AP
Obama – svår att skämta om. Foto: AP

Aaron Israelson: Vi måste kunna garva åt makten

Publicerad
Uppdaterad
Försök dig på att analysera humor och du får finna dig i att ha saboterat poängen - själva skojet dör av terapi. Fråga John Cleese.
Expressen getinglogga
Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.
Men mitt jobb är inte att vara rolig. Och jag tänkte i första hand utreda varför ingen skrattar. Närmare bestämt åt en potentiell president vars pappa var en getpojke. Det är frågan som amerikanska komiker och politiska analytiker brottats med under veckan. Våra yrkesgrupper kan kosta på sig att analysera humor eftersom vi ändå har det ungefär lika kul som Kafka.
Alla som sett David Letterman, Jay Leno eller Conan O'Brien vet att när tv-gycklarna inte längre kan skämta om politiker är det dags för dem att se sig om efter nya jobb. Och nu börjar svetten lacka. Efter 16 feta år med kvinnokarlen Clintons cigarrer och ranchnarren Bush har Barack Obama visat sig vara immun mot satir.
I måndags försökte magasinet The New Yorker, som står demokraterna nära, skoja till det genom att porträttera honom som flaggbrännande terrorist. Inte bara demokrater, också republikaner blev indignerade.
Inte ens late-show-komikerna - Letterman, Leno & co - vågar driva med Obama. "Han är ingen komisk figur", säger Mike Barry, manusförfattare hos Letterman, till New York Times. Är det så? Går det verkligen inte att håna Obama?
Hillary Clinton försökte. Hon gjorde parodi på hans messianska predikningar. Den omtalat humorbefriade Hillary ställde faktiskt till med en hyfsad show. Inte alls poppis. Den lika vassa som hutlösa komikern Jon Stewart driver på samma tema: "Obama siktar på att pryda framsidan av ett mynt." Han fick förklara för sin publik att det faktiskt var okej att skratta. Men blev inte bönhörd. Obama är en fredad ikon.
Kolumnisten Maureen Dowd skriver att detta vid första anblicken kan te sig som en fördel. Men i själva verket blir ytterligare en faktor som förstärker känslan av en löjligt perfekt fasad. Betoning på "löjligt" och "fasad".
Så jag jagar ett skämt. Och mina murvelinstinkter styr mig mot den svenska stand-up-scenens råaste stjärnlöften. Jag ber om hjälp.
Aron Flam siktar lågt, eller möjligen högt: "Barack Obama erkände i sin självbiografi att han snortat kokain. Vilket bekräftar vad vi redan visste genom Bush: kokain är inkörsporten till tyngre poster."
Jonatan Unge menar att alla tänker på samma outtalbara sak. Men medger att han med "alla" kanske menar "jag". Hans bidrag lämpar sig bäst på engelska: "I was trying to come up with an intelligent and non vulgar joke about Barack Obama, but when I sat down to write it, my mind went completely black. BLANK, for fuck's sake, I meant to say that my mind went completely blank."
Skrattar du, bäste läsare? Jag hoppas det. För humor är vår kanske viktigaste ventil mot politiker som tar sig själva på alldeles för stort allvar. Som vill frälsa världen. Så även om vi gillar Barack Obama måste vi ta honom med en rejäl nypa salt.
Och vid gudarna hoppas att USA:s politiska landskap aldrig blir lika sömnigt som det svenska. Där "Parlamentets" olyckliga ande svävar över oss.
Två tredjedelar av de amerikanska ungdomarna uppgavs för några år sedan få lejonparten politisk information från talk-show-värdarnas underhållningsprogram. I Sverige kollade kidsen vid samma tid nästan bara på TV3:s nyheter.
Utan politisk satir stannar det offentliga samtalet.
Eller med Maureen Dowd: Om Obama väljs till president utan att vara det minsta kul är det inte ekonomin som blir deprimerad. Utan alla vi andra.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag