Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

130110: Vad är Centern?

Annie Lööf. Foto: Cornelia Nordström

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Centerpartiets kris har gått från kuling till stormstyrka den senaste tiden. Gräsrötterna runtom i landet gör uppror mot förslaget till nytt idéprogram samtidigt som IT-minister Anna-Karin Hatt sågar det öppet i en debattartikel. I går bröt också partiledaren Annie Lööf tystnaden och tog avstånd från vissa av de radikala idéerna såsom slopad arvsrätt och att tillåta månggifte.

En positiv tolkning av de öppna stridigheterna är att detta är partidemokrati på riktigt. När medlemmarna inte är med på noterna tar de strid om saken. Ledningen kan inte ensam diktera politiken, utan måste lyssna på rörelsen. Ett liknande uppror inom exempelvis Moderaterna är svårt att föreställa sig.

En mer negativ tolkning är att detta visar att Centerpartiets kris är bråddjup och att ledningen inte bara har förlorat väljarnas förtroende, utan också de egna medlemmarnas.

 

Mycket kommer antagligen att avgöras av hur upproret hanteras under de kommande månaderna. En seger för gräsrötterna kan gjuta nytt liv i folkrörelsen samtidigt som Centern får efterlängtad uppmärksamhet i medierna.

Frågan är bara hur Lööf ska kunna återvinna det stukade förtroendet.

Även om hon inte personligen har varit inblandad i utformningen av det nya idéförslaget är hon starkt förknippad med både tankarna och personerna i arbetsgruppen. En total reträtt skulle vara ett underkännande av hela den politiska inriktning som Lööf står för.

Det är uppenbart att centerledarens ställning är försvagad. Anna-Karin Hatts olika utspel under gårdagen liknar snarast en öppen kandidatur. Hon underkänner inte bara de spektakulära symbolförslagen, utan hela andemeningen i idéprogrammet. I stället för marknadsliberalism vill Hatt se en betoning av den gemensamt finansierade välfärden. Klyftan inom partiet är alltså mycket djupare än de olika synsätten på månggifte och fri invandring.

 

Centerpartiets kris har en lång historia. I 40 år, ända sedan rekordvalet 1973 med 25,2 procent av väljarstödet, har partiets popularitetssiffror dalat. I takt med urbaniseringen och glesbygdens avfolkning har partiets väljarbas eroderat.

Den akuta krisen handlar dock om något annat. Den handlar om ett parti som famlar efter sin ideologiska kompass och som har en ledare som inte har levt upp till de högt ställda förväntningarna.

Centern trodde att Maud Olofsson var partiets sänke när det i själva verket förhöll sig tvärtom.

Annie Lööf har en svår uppförsbacke framför sig. Hon måste ena sitt parti i samband med de två stämmor som hålls i år och hon måste återvinna förtroende hos väljarkåren i stort. Än är det för tidigt att avgöra om hon kommer att klara den uppgiften. Det kristyngda Centern ska dock inte räknas ut. Både i samband med partiledarvalet 2011 och nu med idéprogrammet har partiet visat prov på sällsynt öppenhet och interndemokrati. Det skulle andra partier behöva lära av.