Barndomen brukade vara en tid av ständig rörelse. Men nuförtiden sitter barnen still.
Många skjutsas till och från skolan av överbeskyddande föräldrar, många parkerar sig vid datorn så fort de kommer hem.
Följaktligen är numera vart femte svenskt barn mellan 7 och 9 år överviktigt. Ohälsan följer tydliga klassmönster. De överviktiga barnen har i hög grad föräldrar som är lågutbildade och har det dåligt ställt. Barn föds in i en tillvaro som riskerar att ge dem kroniska sjukdomar, och sämre hälsa som vuxna.
Skolan är samhällets bästa möjlighet att ge barn förutsättningar de inte fått med sig hem ifrån. Men skolorna har inte täckt upp för den kraftigt minskade fysiska aktiviteten hos många barn. Den schemalagda idrottsundervisningen är i stället betydligt blygsammare nu än på den tid då barn sprang genom livet.
Moderaternas nya förslag om att införa skolgympa varje dag är därför viktigt. Man skulle kunna invända att allt krut i stället borde satsas på att förbättra de dåliga resultaten i teoretiska ämnen. Men det hela hänger ihop. Barn som rör på sig regelbundet presterar bättre i skolan.
Det visar det så kallade Bunkefloprojektet i Malmö, där barn på vissa skolor sedan 1999 har haft schemalagd skolidrott varje dag.
Dessa barn presterar avsevärt bättre än jämförbara elever i klasser som har vanlig skolgympa två gånger i veckan. Allra störst effekt har den fysiska aktiviteten visat sig ha för killarna. 96 procent av de dagligen gympade killarna fick gymnasiebehörighet att jämföra med 83 procent i kontrollgruppen.
Med tanke på att det till stor del är killar som står bakom skolresultatens fall är resultatet viktigt att ta fasta på.
Utbildningsminister Jan Björklund har tidigare varit skeptisk till idén om daglig gympa och talat om fysisk aktivitet som föräldrarnas ansvar. Han borde lyssna på Moderaterna.
I den bästa av världar skulle alla föräldrar se till att deras barn rör på sig och äter rätt. Men i den verklighet vi lever i fostras i synnerhet fattigare barn in i stillasittande liv där chips och läsk utgör en stor del av kostcirkeln. Alternativet till hälsosatsningar i skolan är inte föräldraansvar - det är att dessa barn får dålig hälsa livet igenom, och sämre koncentrationsförmåga i klassrummet.
Den fysiska aktiviteten behöver inte vara påkostad och avancerad, det kan räcka gott med en rask morgonpromenad innan första lektionen. På lågstadiet, där lektionerna är få, bör det inte vara några problem att schemalägga en timmes idrott om dagen.
För de äldre eleverna får man ordna kortare pass. Det räcker gott för att få till stånd en avsevärd förbättring av både den fysiska hälsan och kognitiva förmågan hos eleverna.
Jan Björklund har ofta talat om hur viktig skolan är som klassutjämnande kraft. Om han menar allvar med det borde han ställa sig bakom kravet på "gympa varje dag" och lansera en rejäl reform.