Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

121027: Fluff skyddar inte barnen

Konvention eller lag? KD har fått visst gehör från moderaterna om sitt krav på att införa FN:s barnkonvention i den svenska lagboken. Nu ska frågan utredas. Foto: Lars Andersson

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Kristdemokraterna kunde i går, för en gångs skull, meddela omvärlden en liten seger. Regeringen ska utreda om barnkonventionen ordagrant bör föras in i den svenska lagboken, något som tidigare socialdemokratiska regeringar så väl som Moderaterna har motsatt sig.

Det sägs visserligen att utredningen förutsättningslöst ska belysa både för- och nackdelar, men att den alls kommer till är ändå en eftergift från moderat håll. Moderaterna har aldrig haft någonting till övers för KD:s starka uppfattning om att barnkonventionen måste göras till lag.

Det beror inte på att moderater, liksom tidigare S-regeringar, är kallsinnigt inställda till barn. Vad saken handlar om är bara att partiet inte delar Kristdemokraternas förkärlek för att med lagens hjälp göra trevliga gester.

 

Ett införande av barnkonventionen i svensk lag skulle inte innebära mycket mer än en trevlig gest. Dokumentet är en vag och fluffig kompromiss mellan ett stort antal länder som ger dålig rättslig vägledning. Dess bärande princip är att man alltid ska utgå från barnets bästa i beslut som rör barn. Den finns redan på många håll i svensk lag, bland annat i socialtjänstlagen och föräldrabalken.

Barnperspektivet är oerhört viktigt men det är samtidigt svårt att slå fast vad som är bäst för ett barn. Barnkonventionen gör det inte lättare.

Det finns inga förarbeten och ingen överdomstol som prövar tillämpningen av texten. Därför kan barnkonventionen användas som argument för eller emot nästan vad som helst som rör barn.

Kristdemokraterna har exempelvis argumenterat mot samkönade äktenskap och homoadoptioner med barnkonventionen i högsta hugg.

 

Den väg Sverige hittills har valt är att anpassa lagen efter barnkonventionen, i stället för att kopiera den. Man har successivt sett till att lagboken följer de mer explicita kraven i konventionen, senast genom det viktiga beskedet att låta gömda flyktingbarn gå i skolan.

Vi har ratificerat ytterligare ett närmare hundratal internationella konventioner som har behandlats på samma sätt, genom en anpassning av lagstiftningen. Det är svårt att motivera varför just barnkonventionen ska införas i lagen, och inte alla andra viktiga konventioner om alltifrån folkmord till diskriminering av funktionshindrade.

 

En viktig poäng med den traditionella svenska tillämpningen av konventioner är att lagstiftningens kvalitet blir högre när den bereds på vanligt sätt i viktiga förarbeten i stället för att klippas och klistras.

Sverige ligger internationellt sett långt framme på barnrättens område. Vi bör fortsätta att förbättra lagarna så att barnperspektivet stärks. Det arbetet är komplicerat och fyllt av svåra avvägningar. I det sammanhanget är förslaget om att göra barnkonventionen till lag bara ett slag i luften som vi kan vara utan.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!