Justitierådet Göran Lambertz har lanserat sig som en förnuftets röst i den infekterade Quick-debatten. En man som tjänar sanningen och rättvisan även när det blåser som hårdast. Andra har bara sett en desperat före detta justitiekansler försöka försvara sin heder. År 2006 slog Lambertz som JK fast att de morddomar som nu underkänns och överprövas på löpande band var "utomordentligt övertygande".
Den mejlkorrespondens som Expressen publicerade i går ger kritikerna rätt. I konversationerna mellan Lambertz, åklagare Christer van der Kwast och förhörsledare Seppo Penttinen framstår justitierådet inte som en omutlig sanningssökare utan som en medlem av ett patetiskt litet kotteri bestående av en skara herrar som vill rädda sig själva från vanäran.
Den 14 augusti skriver en bedrövad Lambertz att journalisten Hannes Råstam i sin bok om fallet Quick har "mer eller mindre har pulvriserat våra 'obestridliga fakta'".
Fakta tycks alltså inte vara något som justitierådet har sökt förutsättningslöst - de är gemensamt överenskomna, "obestridliga" och syftar till att bevisa en på förhand fastslagen gruppsanning.
Om de fakta Lambertz talar om är desamma som han sedan, efter uppmuntrande ord från Christer van der Kwast, ändå valde att framföra på DN Debatt (20 och 31 augusti) så var hans våndor mycket befogade. De "bevis" han har lyft fram är grundligt motbevisade och i de flesta fall så triviala att även människor som aldrig har öppnat en lagbok lätt kan förstå dess irrelevans.
Lambertz har exempelvis uppmärksammat att polisen hittade en markering på en björk, fyra månader efter att Quick hade uppgivit att han hade ristat in en symbol på ett björkträd. Det är bara det att märket inte ens påminde om symbolen som beskrivits och fanns på en späd liten björk i stället för den sortens grova trädstam som Quick talade om. Markeringen var dessutom gjord på en helt annan plats än den först angivna, i en skog där ingenting någonsin påträffats som tyder på att det påstådda mordet har ägt rum.
Det är viktigt att det finns de som ifrågasätter vedertagna sanningar men Lambertz får ursäkta om så dåligt underbyggda invändningar inte tas på allvar.
Justitierådets agerande reser allvarliga frågor om hur det egentligen gick till när han, som JK, granskade domarna mot Quick. Det var anhöriga till Quicks påstådda offer som gjorde anmälan och ville att van der Kwast och Penttinen skulle prövas för tjänstefel. Fick deras sak någonsin en rättvis prövning?
Det är svårt att känna förtroende för den saken efter att Lambertz kampanjande tillsammans med männen han var satt att granska har kommit i öppen dager.
Högsta domstolen har ingen laglig grund för att avsätta Lambertz och det är bra. Domare bör för rättssäkerhetens skull vara i princip oavsättliga. Men det är likväl djupt besvärande att ett justitieråd visar prov på ett sådant uselt omdöme.