Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

120918: Nej till ettårigt gymnasium

FEL VÄG ATT GÅ. Förslaget om en ettårig gymnasieutbildning finns med i regeringens höstbudget. Vad är en sådan utbildning värd, när arbetsgivarna är vana vid gedigna gymnasieprogram? Foto: Sven Lindwall

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

När får Sverige fjorton dagars gymnasieutbildning för korvgubbar? Det kan gå fortare än ni vill tro.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) vill införa en ettårig gymnasieutbildning. Förslaget kommer att finnas med i regeringens höstbudget, som läggs på torsdag.

Varför en ettårig utbildning? Enligt Björklund för att "det är bättre att en ung människa fullföljer en kortare utbildning än att man hoppar av en lång utbildning." (DN 16/9). Utbildningsministern hoppas kunna "rädda", som han uttrycker det, de ungdomar som i dag hoppar av gymnasiet.

Epidemin av gymnasieavhopp har hemsökt Sverige sedan början av 1990-talet. Enligt Ifau, Institutet för arbetsmarknads- och utbildnings­politisk utvärdering, finns det två bovar. Det ena är de målrelaterade betygen, som ökade avhoppen, särskilt från yrkesprogrammen. Betyget "icke godkänt" stigmatiserade eleven, både i de egna ögonen och i arbetsgivares, tror forskare. De mål­relaterade be­tygen ökade dessutom betygsinflationen och har gjort att eleverna tar längre tid på sig att fullfölja sina studier.

 

Den andra boven är införandet av treåriga yrkeslinjer med högskolekompetens. Fler hann tröttna, naturligtvis, särskilt elever med lågutbildade föräldrar. Den gruppen sökte sig inte heller i större utsträckning till högskolan än tidigare, vilket ju var tanken.

Regeringen, med Björklund i spetsen, har försökt vända utvecklingen. Betygen har renoverats, det har blivit fler steg och orden - godkänt, och så vidare - har bytts mot bokstäver. Men betygen är fortfarande målrelaterade. Hur denna modell kommer att påverka elevernas studiegång, återstår att se.

Yrkeslinjerna är inte längre högskoleförberedande - "alla kan inte bli akademiker", som Björklund brukar säga. Förhoppningen var att fler studietrötta skulle avsluta dessa mer praktiskt inriktade studier. Så har det hittills inte blivit, tyvärr. Flera förklaringar har lanserats. En är att elever skyr gymnasieutbildningar som inte ger högskolebehörighet, trots att man kan välja till ämnen. Skolverket pekar på att dålig information kan ligga bakom det bristande intresset. Regeringen tror att ett nytt teknik­program har "stulit" elever. Vad vi säkert vet är att reformen är alldeles för färsk - ett år, bara! - för att dömas in eller ut. Och att en återgång till det gamla knappast är lösningen.

 

Kan en ettårig linje utan teoretiska ämnen minska avhoppen? Risken finns att den mest ses som plugg light för halvanalfabeter. Men även om ungdomar skulle flockas där: vad är en sådan utbildning värd på arbetsmarknaden? Arbetsgivarna har ju vant sig vid gedigna gymnasieprogram. Och vad blir en gymnasieutbildning värd om man devalverar den steg för steg? Inte mycket.

Björklunds idé framstår som panisk. Han bör låta de nya yrkesprogrammen få lite mer tid; ung­domarna kan fortfarande hitta dit. Sitt still i båten.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!