120911: Nu är det bara Dawit Isaak kvar

FRIGIVNA. Att de fängslade journalisterna Johan Perssons och martin Schibbyes nådeansökningar gått igenom så snabbt tyder p åatt den svenska diplomatiska insatsen i Etiopien varit framgångsrik.
Foto: Privat

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I dag är den första dagen på det nya året enligt etiopisk tideräkning. Det är också Johan Perssons och Martin Schibbyes första dag i frihet. Svenskarna, som hölls inlåsta hela det före­gåendet året, har slutligen fått ett gott nytt år. Varje årsskifte benådas ett antal fångar i Etiopien och i går släpptes svenskarna som två av dem.

Schibbye och Persson fängslades formellt för terrorbrott men i praktiken för att de med fara för sina egna liv hade modet att utföra journalistikens grundläggande uppgift - att berätta om det som makten inte vill att någon ska veta. I det här fallet om förtrycket i den förmodat oljestinna Ogaden-provinsen, som den etiopiska regimen med laddade vapen hindrar omvärlden från att ta sig in i.

Etiopien ville statuera exempel inför världens alla journalister, människorättsaktivister och hjälparbetare genom att döma svenskarna till långa fängelsestraff. Schibbye och Persson bad om nåd i stället för att överklaga domen eftersom man inte kan vinna ett riggat spel, allra minst i en etiopisk rättssal.


Det faktum att nådeansökan gick vägen så pass snabbt, och trots att den enväldige statschefen Meles Zenawi nyligen avled, tyder på att den svenska diplomatiska insatsen har varit väl genomförd. Exakt vad det är som får Etiopien att frige svenskarna är givetvis omöjligt att veta, men med sin lågmäldhet slog UD sannolikt an rätt ton.

Carl Bildt har blivit hårt kritiserad för sin försiktighet i frågan men han vet bättre än sina kritiker hur en enväldig regim med grandios självbild fungerar. När Etiopien har haft två svenska liv i sina händer har det gällt att vara noga med orden. Det kan tyckas stötande att Sveriges utrikesminister besökte förtryckaren Meles Zenawis begravning och sedan berömde hans politiska insatser. Men om det kan ha hjälpt Persson och Schibbye var det givetvis värt det. I en hård värld måste utrikespolitiken ibland frångå de ädla principerna.


Det viktigaste just nu är att svenskarna är på väg hem till sina familjer. Men vi får för den sakens skull inte glömma alla andra journalister som har förlorat sin frihet i sökandet efter sanningen. I Etiopiens grannland Eritrea har en annan svensk, Dawit Isaak, nu tillbringat mer än 4 000 dagar, snart 11 år, i fångenskap.

Det är inte alldeles enkelt att jämföra hans fall med Schibbyes och Perssons. Men det faktum att han fortfarande hålls inlåst under vedervärdiga för­hållanden är bevis nog för att diplomatin i det fallet, till skillnad från det nu lyckligt avslutade, har misslyckats kapitalt.

Samtidigt som vi gläds med Johan Persson och Martin Schibbye får vi inte glömma Dawit Isaak. Kampen för det fria ordet går vidare.