Wikileaks antydde i går att utlämningen av Julian Assange hänger samman med att USA:s utrikesminister Hillary Clinton besöker Sverige i helgen. Det låter ju onekligen spännande men sanningen bakom gårdagens besked är, tyvärr alla konspirationsteoretiker, mycket enklare och gråare än så.
Den brittiska högsta domstolens beslut var ren formalia.
Eftersom Julian Assange är misstänkt för ett allvarligt brott i Sverige är Storbritannien skyldigt att lämna ut honom enligt en korrekt utformad europeisk arresteringsorder.
Ett avslag på det svenska rättsväsendets begäran hade inneburit ett underkännande av Sverige som rättsstat.
Assanges försvar gjorde allt för att leda rätten till den slutsatsen. Men dess påståenden om att svenska domstolar är politiskt styrda, USA-ockuperade högborgar är nys. Det finns brister i Sveriges rättsväsende, liksom i alla länders, men på det hela taget är rättssäkerheten god och det vet man i Storbritanniens högsta domstol.
Utlämningen av Assange till Sverige - "feminismens Saudiarabien" som han kallat det - kan ändå komma att dröja ett tag till. Dels för att domstolen slarvade med att redovisa sina domskäl för försvaret, dels för att Assange - med all sannolikhet förgäves - kan försöka få sin sak prövad i Europadomstolen.
Men i princip har Wikileaksgrundaren nått vägs ände, efter en lång och säkert smärtsam process. Som han har sig själv att skylla för.
Hade Assange bara åkt till Sverige för att svara på åklagarens frågor hade saken kunnat vara ur världen för länge sedan. I stället tog han tillfället i akt att göra sig själv till martyr, samtidigt som Wikileaks förlorade sin trovärdighet genom att göra privatpersonen Assanges obstruerande av den svenska rättvisan till en fråga om organisationens överlevnad.
Samtidigt som Julian Assange har levt i guldkantad husarrest på det exklusiva godset Ellingham Hall har den 24-årige amerikanska soldaten Bradley Manning suttit inspärrad under - med en FN-rapportörs ord - "grymma och omänskliga förhållanden". Han misstänks ha försett Wikileaks med den information som gjorde Assange känd.
Ändå är det Julian Assanges bekymmer som har stått i fokus för Wikileaks opinionsbildning, trots att brottsmisstankarna mot honom till skillnad från dem mot Manning inte har med organisationens arbete att göra.
Wikileaks fyllde en gång i tiden en viktig roll, även om man brast i sitt publicistiska ansvar. Nu har organisationen reducerats till en fanclub för en fåfäng pajas.
Samtidigt som Assange är en svuren fiende till USA och dess rättsväsende ser han inga problem med att ha en egen pratshow i en rysk tv-kanal som lyder det gränslöst korrupta enväldet i Kreml.
Kanalchefen Margareta Simonian twittrade i går sitt stöd för den "politiskt förföljda" Assange.
Med sådana vänner behöver han inga fiender.