Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

120511: Hur säker är en adhd-diagnos?

Barn födda sent på året löper 34 procents större risk att få en adhd-diagnos än barn födda vid årets början, avslöjade Dagens Nyheter i går. Frågan är uppenbar: misstas omognad för adhd? Decemberbarn är ju ett helt år yngre än januaribarn i samma skolklass.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

 


Adhd är en
kontroversiell diagnos. Den kan inte verifieras med ett enkelt blodprov. På gruppnivå har man dock sett avvikelser i hjärnan i de områden som styr impulskontroll och uppmärksamhet. Den som diagnosticeras med adhd uppvisar inga symptom som är fjärran det normala, som att höra röster eller se marsianer.

Bland kriterierna för diagnosen finns i stället så mänskliga beteenden som "springer ofta omkring, klänger eller klättrar mer än vad som anses lämpligt för situationen" och "undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet (till exempel skolarbete eller läxor)".

Bristen på tydliga fysiologiska och psykologiska avvikelser är dock inget bevis för att adhd saknar relevans som diagnos i högre grad än exempelvis depression.

Däremot finns det skäl att vara skeptisk till hur diagnosen används. Används den för ofta? Det har gått mode i diagnoser förr. Och här är det ofta barn, som inte kan argumentera emot, som får diagnosen.

 

Beteendevetaren Agneta Hellström, chef för Stockholms landstings adhd-center, säger till DN att hon inte kan "ta gift" på att alla diagnoser är korrekta - men "den helt dominerande känslan är snarare att föräldrar kämpat länge för att få sina barns problem erkända."

Det är ett oroande uttalande. Föräldrars lättnad över att ha fått den diagnos på sitt barn som de efterfrågar, är ju inget kvitto på att den är korrekt. Det är bara ett kvitto på att alla inblandade vuxna är överens om att det är något fel på barnet.

Psykiatriläkaren Håkan Jarbin säger till TT att "vi går mycket på vad skolan säger, eftersom de problem som dessa barn har inte syns lika lätt när vi träffar dem. Det är skolan som berättar hur det går i skolan."


Det är inte rimligt att vittnesmål från en skola kan duga som underlag för diagnosticering.

Problemet kan ju vara att skolan är dålig eller att hemsituationen gör barnet vilt och utlevande. Eller att barnet, som sagt, är omoget.

Förskrivningen av medicin mot adhd har nästan fyrdubblats de senaste fem åren.

Beror det på mer kunskap om sjukdomen och att fler läkare har rätt att skriva ut medicineringen, eller handlar det om överdiagnosticering och förskrivning? Det måste utrönas.

Behöver regler för utredning och behandling utarbetas? Det är bra att socialstyrelsen har flaggat för att man ska se över det.

Låt oss inte kasta ut barnet med badvattnet. Däremot måste badvattnet sättas under lupp. Det får inte hända att barn sjukdomsstämplas när det är deras omvärld som är osund.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!