Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

120414: Förödmjuka inte barnen

OACCEPTABELT. Det viktigaste sättet att förebygga och stävja drogmissbruk är att bygga upp ungdomarnas självkänsla i stället för att utsätta dem för ytterligare tvångsåtgärder. Foto: Suvad Mrkonjic

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Omkring 20 000 barn omhändertas varje år i Sverige. De som är värst däran hamnar på Statens särskilda ungdomshem. Där sitter ett tusental barn mellan 11 och 18 år. Antingen för att de själva har allvarliga problem med missbruk, våld eller annan självdestruktivitet eller för att deras hemmiljöer är helvetiska.

Oftast är det både och - barnen bär på ett blytungt socialt arv som redan har tagit sig grova uttryck.

Placeringarna är ofta nödvändiga i akuta situationer men gör sällan någon positiv skillnad ur ett längre perspektiv. Mötet med likasinnade olycksbarn i en monoton miljö riskerar att öka den sociala missanpassningen.

När Statens institutionsstyrelse (SiS) undersökte hur det hade gått för barn som placerades i slutet av 90-talet fann man att en tredjedel av dem som varit drogfria vid inskrivningen redan ett år efter avslutad behandling hade blivit tunga missbrukare. En annan SiS-rapport, från 2010, visade att 12 procent av flickorna på hemmen har sålt sex.

Det är självklart att kontrollen i en sådan miljö måste vara genomgripande. Men när barn som ingen talar för är så fullständigt utlämnade finns också en stor risk med långtgående maktmedel. I en miljö med så skeva maktförhållanden är det lätt att övergrepp begås.

 

Sveriges Radio genomförde 2010 en granskning som avtäckte allvarliga missförhållanden på ungdomshemmen. De rapporterade om våldtäktsoffer som vid visitering tvingades klä av sig nakna inför manliga vårdare, om ett systematiskt missbruk av isoleringsstraff, där barnen dessutom var tvungna att torka upp sina spyor. Detta avslöjades tack vara den dokumentation som fanns.

Därför är det häpnadsväckande att barnminister Maria Larsson, KD, nu har lagt ett förslag som innebär att ungdomshemmen får visitera barnen så ofta de vill, utan att dokumentera det.

Personalen har redan möjlighet att genomföra kroppsvisitering när de misstänker att barnen bär på något otillåtet. Det är rimligt. Men att tillåta vuxna att undersöka barnens kroppar när och var som helst är en alldeles för långtgående kränkning av deras integritet.

 

Förslaget bygger på de regler som gäller i fängelser, men bara ett fåtal av barnen på ungdomshemmen är dömda för brott.

Det behövs kontroll men det viktigaste sättet att förebygga och stävja drogmissbruk är att bygga upp barnens självkänsla, och få dem att känna tillit till den vuxenvärld som alltid har svikit dem.

Omotiverade kroppsvisiteringar lär snarare få motsatt effekt. När de dessutom inte dokumenteras har samhället ingen insyn i maktutövningen.

Utredningen om de så kallade barnhemsbarnens fasansfulla öden rekommenderade regeringen att vidta åtgärder för att se till att övergreppen aldrig upprepas.

Det viktigaste man kan göra är att se till att institutionernas makt balanseras av en långtgående insyn.

Maria Larsson vill göra tvärtom. Det är oacceptabelt.