Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

111126: Elallergi är inte politik

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

En man i Mora, som säger sig lida svårt av  elallergi, har krävt att kommunen befriar hans livsmiljö från strålning. Kommunens miljökontor vill tillmötesgå hans begäran, efter att ha "googlat och läst lite inlägg" i ämnet, som miljöinspektör Niklas Sjödin uttryckte det i Dagens Nyheter i går.

 Miljönämnden föreslås tvinga mobil- och tv- operatörer i kommunen att rikta om sina master, så att en "strålningsfri zon" skapas. Följden kan bli att stora delar av Mora blir utan fungerande mobiltäckning och att människor i halva Dalarna kommer sitta och svära åt dålig tv-mottagning, menar Yngve Hamne­rius, professor i elektromagnetik, som DN låtit ta del av kommunens handlingar.

 Historien som Dagens Nyheter hittat är sanslös, men ändå inte direkt unik.

 Det finns gott om svenska kommunpolitiker som tar elöverkänslighet - ett tillstånd var existens saknar belägg - på största allvar. I Nässjö finns sedan många år en strålningsfri zon, och i grannkommunen Sävsjö kämpar Socialdemokraterna för att införa detsamma. Miljöpartister driver kravet i otaliga svenska kommuner.

 Ett annat populärt sätt att få så kallat elöverkänsliga på bättre humör är att erbjuda dem skattebetald elsanering. Sådana bidrag betalas exempelvis ut i Linköping och Umeå.

 Kommunerna gör det förstås i all välvilja. De vill hjälpa människor som upplever sig ha stora besvär. Men eftersom dessa av allt att döma inte har någonting med el och strålning att göra är det huvudlöst att rikta in åtgärderna där.

 En av många som motionerat om elöverkänslighet i riksdagen är socialdemokraten Billy Gustafsson. Hösten 2009 skrev han att oron människor känner "måste tas på allvar". Psykologer ska ta ogrundad oro på allvar men inte politiker. Att skydda "elöverkänsliga" från elektronik är inte rimligare än att bygga upp en särskild polisstyrka som bekämpar utomjordingar bara för att en och annan skräms av ufon.

 Politiker ska inte alltid lyssna på alla. De måste ha integritet och heder nog att stå upp för vetenskap och förnuft. Ett annat område där politikerna leds galet av sin vilja att ta människor på allvar in absurdum handlar om så kallad alternativmedicin. Centern och Miljöpartiet tycker det är viktigt att "öka förståelsen" för ovetenskapliga behandlingar, eftersom de är så populära.

 Det finns de som känner sig friskare av att kristallhealas, på samma sätt som många är övertygade om att deras sjukdomskänsla har med bildskärmar att göra. Men att de har rätt till sina känslor är ingen anledning att ge dem rätt i sak.

 Obefogade rädslor och humbug ska inte legitimeras med skattemedel.

 Politiker  ska inte  alltid lyssna på alla.