100515: Sahlin drar en vals om friåret

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Mona Sahlin har varit ute på bussturné. Hon kände då ett starkt behov av att markera mot Vänsterpartiets kongressbeslut -  det om att driva kravet på sex timmars arbetsdag i valrörelsen.

 Och Sahlin fastslog därför:

 "Nu är det varje arbetad timme som gäller och inte friår eller sex timmars arbetsdag. Och inget av det är heller med i vår gemensamma budget."

 Men det stämmer inte. Antingen vet inte Sahlin vad hon har gett efter till Miljöpartiet i förhandlingarna eller så bluffar hon.

 Sanningen är att de rödgröna visst vill  återinföra friåret -  det vill säga att du betalar din granne för att hon eller han inte ska jobba.


Miljöpartiet lyckades i egenskap av stödparti pressa Göran Persson att införa ett friårslotteri. Efter valsegern 2006 skrotade alliansen denna samhällsekonomiskt korkade reform. Den var dessutom djupt orättvis, då endast ett fåtal fick chansen att låta grannen pröjsa ledigheten.

 Då just begreppet "friår" fått en negativ klang har de rödgröna i stället valt att döpa om sin reform och kallar det för "utbildnings- och företagsvikariat". Men systemet är det samma som för friåret: man får betalt för att vara tjänstledig om en arbetslös under tiden kan gå in som vikarie.

 Tanken är att den som drar vinstlotten och får skattefinansierad tjänstledighet ska "vidareutbilda sig eller starta företag". Det kan ju faktiskt låta som om de rödgröna ställer krav på en motprestation. Men knappast i praktiken. Vem som helst kan alltid skriva in sig på någon kurs, eller registrera ett företag, och inte göra något mer än att dra i väg på en lång skön skattefinansierad semester på Mauritius.


Det anmärkningsvärda är inte bara att Sahlin bluffar; de rödgröna väljer att införa något man inte riktigt tror på själva. I det fall friåret hade varit den fantastiska reform som miljöpartister brukar påstå så hade man inte nöjt sig med endast 1200 platser.

 Vinsterna i friårslotteriet skulle alltså bli få medan skattebetalarnas kostnad per utdelad Mauritiusvistelse därmed  blir högre.

 Det är förstås inte gratis att införa en sådan här begränsad ledighetsreform. Någon myndighet måste ansvara för friåret. Någon måste ansvara för att regelverket kommer på plats. Och någon måste informera de 4,5 miljoner svenskar som finns i arbetskraften om att de har chans att vinna på friårslottot under förutsättning att de har turen att någon arbetslös kan ta deras jobb under ett år.


Men svenska arbetsplatser är fyllda med specialiserade tjänster. De kan inte plötsligt ersättas av någon arbetslös. Friåret bygger på den absurda tankemodellen att arbetslöshet är något vi kan dela på och att antalet jobbtillfällen är konstanta.

 Eller vill Mona Sahlin hävda att det verkligen finns arbetslösa redo att ta hennes jobb, så att hon kan få vidareutbilda sig?