Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

1-0 Reinfeldt i sifferkampen

Reinfeldt.Foto: Anna Bergkvist

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Inte sedan 1990 har en så liten andel av befolkningen mellan 20 och 64 år levt på offentliga försäkringsersättningar och bidrag som i fjol och förfjol. Det meddelade Statistiska centralbyrån (SCB) i går.

Glädjebudskapet väckte inte mycket medial uppmärksamhet. Men man kan med fog misstänka att moderatledaren, statsminister Fredrik Reinfeldt, kommer att använda sig av det i sitt sommartal i Gustavsberg i morgon - för såväl i det stora segervalet 2006 som i det mindre segervalet 2010 var hans stora löfte att minska utanförskapet.

Många människor passerar genom försäkringssystemen under ett år. Så när SCB räknar handlar inte siffrorna om personer, utan om "helårsekvivalenter". Två personer som är arbetslösa halva året blir en ekvivalent.

År 2006, när den socialdemokratiska politiken ännu gällde, var nästan en av fem offentligt försörjd. Hade sjukpenning, förtidspension, a-kassa, ersättning för arbetsmarknadsåtgärd eller socialbidrag. De två senaste åren har det handlat om var sjunde vuxen i arbetsålder.

 

Framför allt beror det på att vi blivit friskare, eller i alla fall sjukskrivna och förtidspensionerade i mycket lägre grad under de sex år som gått. Till en del beror det på regeländringar, och visst har ett antal personer hamnat i kläm när försäkringskassan ansett dem arbetsföra medan arbetsförmedlingen sett dem som oförmögna.

Men i huvudsak har förändringen varit till det bättre. Det är nämligen väl belagt att sjuka ofta blir sjukare av att vara sjukskrivna, risken är stor att man identifierar sig med hälsoproblemet och ger upp hoppet.

Andelen öppet arbetslösa som lever på a-kassa har sjunkit kraftigt. Till viss del beror det på att regeringen såg till att egenavgifterna till försäkringen höjdes så att många valde att gå ur. Till en del beror det på att unga och invandrare inte arbetat tillräckligt för att kvalificera sig.

År 2006 anklagade oppositionsledaren Reinfeldt regeringen för att dölja folk i arbetsmarknadsåtgärder, "150 000 i en brinnande högkonjunktur". Nu lider världen fortfarande av den senaste ekonomiska krisen, men alliansregeringen kan inte vara nöjd med att det fanns 180 000 åtgärdsplatser i fjol.

 

LO-ekonomen Torbjörn Hållö konstaterade i går att arbetslösheten är högre nu än 2006 och att färre har a-kassa och avfärdade SCB-rapporten: "Så fixar man utanförskapet. Tjohoo".

Men det är 40 000 fler av de arbetslösa som studerar på heltid nu än då. Antalet sysselsatta har ökat med 200 000 till 3,7 miljoner. Trots lågkonjunkturen. Visst är det bättre, men inte är det bra.

Man kan diskutera hur mycket av den förbättring som ändå skett som kan tillskrivas regeringen Persson, regeringen Reinfeldt och näringslivet. Men oppositionen bör fundera på om det verkligen är vettigt att driva valkamp på temat att Sverige faller isär.

Den som slåss med halmgubbar blir bara dammig och uppfattas så.