041031: John Kerry for president!

Publicerad
Uppdaterad
Amerikanerna har inget lätt val på tisdag.
Expressen getinglogga
Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.
Ingen av kandidaterna Bush och Kerry är övertygande favoriter. Ingen har presenterat tydliga och trovärdiga förslag för att lösa USA:s akuta problem. Och ingen av dem har självklara ledaregenskaper som högsta militära ansvarig i kriget mot terrorismen. Den sittande presidentens period vid makten är också ganska svårbedömd. Han är en ryckig president med ofta motsägelsefulla politiska linjer. Inrikespolitiskt är han långt ifrån någon högerradikal som likt förebilden Ronald Reagan slaktar federala program. Tvärtom är han ganska sossig. I sitt stora tal inför konventet i somras talade han mycket om vård, skola och omsorg, om en ny egnahemsrörelse, om arbetsmarknadsutbildning och regionalpolitiska stödområden. Hans ekonomiska politik, att möta en kraftig lågkonjunktur med skattesänkningar och ökade offentliga utgifter, är klassiskt keynesiansk och borde göra vänstersocialister i Europa gröna av avund. I utrikespolitiken, som väljarna för första gången på 30 år anger som den viktigaste frågan, är han också svårfångad. De flesta bedömare ger honom numera godkänt för hanteringen av den omedelbara krisen efter 11 september och för operationen i Afghanistan. al-Qaidas bas- och träningsläger och stödet från talibanregimen är borta, landet har hållit godtagbara demokratiska val och det internationella ansvarstagandet har, om än med för små medel, fungerat. Eftervården av kriget mot Saddams regim har däremot varit överraskande dålig och lättsinnig. Beslutet att starta kriget kan på goda grunder fortfarande försvaras, men den nuvarande situationen ger få skäl till förnyat förtroende. John Kerry är även han en svårbedömd kandidat. Han har inget guvernörsjobb bakom sig med ansvar för exekutiv makt, och han anses inte ha en klar och tydlig linje i sitt röstande i senaten. Han röstade för kriget mot Saddam, men kallar samma krig ett misstag. Han spelar på antikrigsstämningarna, men vill fortsätta kriget mot terrorn och öka truppnärvaron i Irak. Han talar om vikten av allierade, men menar att USA självklart ska gå sin egen väg även om ingen annan följer efter. Vem som än vinner på tisdag blir en krigspresident. bin Ladins valtal i fredags natt garanterade att resten av valrörelsen kommer att handla om kriget mot terrorismen, men stödet för detta krig går djupt i det amerikanska medvetandet. 11 september var ju ingen plötslig och enskild händelse, utan en kulmen på en rad al-Qaidaattacker mot amerikanska intressen. Bomberna mot marinkåren i Mogadishu 1993, i Riyad 1995, i Dharan 1996, mot de amerikanska ambassaderna i Östafrika 1998, mot USS "Cole" 2000 och mot World Trade Center och Pentagon 2001, markerade en övertydlig eskalering som till slut fick USA att byta policy. Man övergav Clintons nålsticksbombningar och förklarade ett brett militärt och ideologiskt krig mot islamistisk fascism. Detta projekt har allmänhetens stöd och presidentkandidaterna tävlar framför allt om vem som bäst kan vinna kampen. Kerry gör sitt bästa för att framställa sig som en lika god hök som Bush, men en smartare hök. Och han ifrågasätter på intet sätt Bushadministrationens säkerhetspolitiska program med förebyggande anfall som bärande del. Det gör också att konflikten med Europa kommer att fortsätta även om Kerry vinner. Den europeiska allmänheten har reagerat helt annorlunda än den amerikanska på hotet från den internationella terrorismen. Efter tre fullskaliga terrorattacker på europeisk mark med sammanlagt 248 döda, det värsta i Madrid den 11 april i år, tycks européerna föredra en separatfred med al-Qaida. Europeiska politiker vinner snarare val på att hetsa mot USA än att på att vilja hjälpa till i kriget mot terrorismen. "Säkerhet" är snarare liktydigt med att inget göra än att slå tillbaka mot förövarna. Och både Tyskland och Frankrike har gjort om samma låsning som de gjorde när FN skulle rösta om Irak hösten 2002 – inte en enda soldat ska skickas till Irak, oavsett vad som händer och oavsett vilken amerikansk president som ber om hjälp. Européerna är också fångna i ett nostalgiskt, egocentriskt och falskt minne av 90-talet som en fredlig och glimrande period som avbröts av att Bush vann valet 2000. Freden fanns där visserligen på så vis att kalla kriget tog slut, att hotet om kärnvapenkrig försvann och att den östra halvan av Europa blev fritt från kommunismen. Det var storartade händelser, men 90-talet var också Balkankrigen, kriget i Tjetjenien, förintelsen i Rwanda, storkriget i och omkring dåvarande Zaire med mellan 2,5 och 3,5 miljoner döda – och ständiga bombningar i Irak för att hålla diktatorn på mattan. Ett ganska blodigt årtionde således, men denna gång utan att Berlin bombades sönder, vilket ju onekligen är en framgång. Hur amerikanerna röstar är ju nu deras ensak och Expressen har få läsare med rösträtt i amerikanska val, varför det kan tyckas lite fåfängt att förorda den ena kandidaten före den andra. Men Sverige är ett land som är extremt beroende av den amerikanska säkerhetspolitiken, som har starka ekonomiska, kulturella och intellektuella band med USA och som ofta låter sig inspireras av amerikanskt samhällsliv. Därför borde svenskar få ha en synpunkt, och därför hoppas jag att Kerry vinner på tisdag. Vi som tycker att USA har en viktig roll att spela i världen, som stöder kriget mot terrorismen och som slår vakt om alliansen mellan USA och Europa, har anledning att hoppas på en bättre kommunikatör i Vita huset än den nuvarande presidenten. Vi vill slippa misstanken om att USA:s president mer hämtar sin politiska övertygelse från sin gud än från den verkliga världen. Vi vill ha en amerikansk ledare som visar respekt för rättsstaten och mänskliga rättigheter även när det gäller krigsfångar, som inte hånar välvilliga kritiker som "tvivlare" och som sätter USA:s sekulära statsskick högre än sin egen tro. Fyra år till med Bush är ingen katastrof, men Kerry har förutsättningar att göra jobbet bättre.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag