Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Slopa glädjekalkylerna för statens låtsasjobb

I en ny rapport kritiserar Riksrevisionen regeringen och Arbetsförmedlingen för att de blåser upp prognoserna för hur många arbetslösa som ska få hjälp i olika insatser.

Riktiga jobb med lägre ingångslön är bättre än hopp om mirakel från Arbetsförmedlingen.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Alla regeringar ställs inför samma problem: vad ska de som har svårast att hitta ett jobb sysselsättas med? Alltför ofta blir lösningen att lägga ned de pågående, utskällda arbetsmarknadspolitiska programmen och låta dem återuppstå under nya, framåtblickande namn: Nystartsjobb, yrkesintroduktionsanställningar, extratjänster, plusjobb, traineejobb, moderna beredskapsjobb, instegsjobb, Fas 3. 

Ett talande exempel är traineejobben. Inför valet 2014 lovade Stefan Löfven en ny satsning: 32 000 traineejobb, där arbetslösa skulle få jobba i ett välfärds- eller bristyrke på halvtid och gå en yrkesutbildning på halvtid. Staten skulle stå för upp till 85 procent av lönekostnaden. 

Efter att valet var vunnet skruvades prognoserna ned. Traineejobben skulle sysselsätta 8 000 personer under 2016, var det tänkt. Ändå blev resultatet en besvikelse – färre än 200 traineeanställda. I september förra året aviserade regeringen att satsningen skulle läggas ned och ersättas med introduktionsjobb.

Uppblåsta siffror från Arbetsförmedlingen

Regeringar och Arbetsförmedlingen har konsekvent överskattat hur många arbetslösa som ska få hjälp genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder, visar Riksrevisionens granskning. Därför har Arbetsförmedlingen tvingats lämna tillbaka så mycket som en tredjedel av anslaget för arbetsmarknadspolitiska insatser. Det handlar om i snitt 1,2 miljarder kronor om året mellan 2006 och 2016 – pengar som kunde ha gjort nytta på annat håll.

Anledningen till att prognoserna blåses upp till luftslott är flera. Arbetsförmedlingen är överdrivet optimistisk i bedömningen av programmens potential – bland annat för att man inte analyserar projektplanerna utifrån de faktorer som tidigare visat sig påverka deltagarantalet. Det handlar till exempel om huruvida insatserna är efterfrågade av arbetsgivare, om konjunkturutveckling och om insatsen konkurrerar med andra insatser. Dessutom kan en mer realistisk, lägre prognos betyda att satsningen inte blir av. 

Riksrevisionen underkänner också regeringens analyser: ”systematiska avvikelser mellan förväntningar och utfall indikerar att regeringen har otillräcklig kunskap om effektiviteten i sina arbetsmarknadspolitiska instrument”. 

Det är allvarlig kritik, som borde mana till eftertanke både i regeringskansliet och på Arbetsförmedlingens huvudkontor.

Det finns inga Alexanderhugg

Politikerna måste sluta ställa ut löften om mirakelinsatser som är förvillande lika de gamla program de ersätter, men förväntas få helt andra resultat. I arbetsmarknadspolitiken finns inga Alexanderhugg.

Det är dags att inse låtsasjobbens begränsningar. Satsa i stället på fler riktiga jobb genom sänkta ingångslöner och på riktiga utbildningar, såsom yrkesvux. Rensa därefter i djungeln av olika anställningsstöd men inse att någon typ av Fas 3 alltid kommer att behövas - oavsett vad vi kallar det. Då skulle Arbetsförmedlingen ges en mer realistisk chans att lyckas med sitt uppdrag.

 

Läs också: S jobbskryt tål inte mötet med verkligheten 

Fotnot: I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Ledarsnack. Denna gång om första maj och EU-budgeten.