Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Annie Lööfs vägran att ta ett nej är bisarr

Annie Lööf verkar ogilla att ta ställning i svåra målkonflikter. Men klockan tickar...Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN & PATRIK C ÖSTERBERG / IBL /IBL IBL BILDBYRÅ

Centerledaren Annie Lööf måste komma ner på jorden och acceptera att ett nej är ett nej. Regeringsbildningen har blivit en alltmer bisarr föreställning.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

"Det finns tre saker som jag tycker riktigt illa om: 1) socialism 2) arrogans 3) män som inte förstår ett nej." 

Så skrev Annie Lööf på Twitter hösten 2013 som svar på Löfvens inviter om ett samarbete efter valet. 

För kvinnor som vägrar att ta ett nej gäller dock andra regler, får man anta. 

Annie Lööf leder ett parti som fick 8,6 procent i valet och ingår i ett block - alliansen - som samlade 143 mandat mot de rödgrönas 144. 

Men de realiteterna tycks inte vilja sjunka in. Det har nu gått över en månad sedan valdagen och ändå vägrar Annie Lööf att acceptera valresultatet. Det gäller bara att vara lite mer "envis" och ge Socialdemokraterna fler chanser att ställa upp för en alliansregering, låter hon förstå. Alternativt kan Miljöpartiet få äran att rycka in som stödparti åt en alliansregering.

S säger nej till Annie Lööf

Men S har sagt nej i en månads tid, och MP vill inte heller. Även om MP hade haft en annan inställning så skulle en alliansregering med stöd av de gröna troligen inte klara sig genom statsministeromröstningen.

Vad mer krävs för att Annie Lööf ska förstå ett nej? Det hela börjar faktiskt bli absurt.

Frågan är vad denna vägran handlar om. En tolkning är att Lööf ogillar att ta ställning i svåra målkonflikter och därför väljer att i stället definiera om dem. Det mönstret har varit synligt på andra områden.

En annan tolkning är att Lööf segdrar processen för att i slutändan tvinga fram en lösning som inbegriper Centerpartiet i ledande ställning. Det spekuleras rentav om en C+L-regering som de båda statsbärande partierna ska agera stödhjul åt. 

Ytterligare en tolkning är att Lööf vill förbli ideologsikt renlärig och helst av allt sitta på läktaren under den kommande mandatperioden.

Sondera utsikterna för en storkoalition

I vilket fall närmar sig avgörandets stund. Det bästa för Sverige vore om Ulf Kristersson använde sin andra vecka till att sondera möjligheterna att bilda en storkoalition med Socialdemokraterna. Det skulle lägga grunden till en stabil och handlingskraftig regering under de kommande fyra åren.

Dessvärre tycks M-ledaren ha siktet inställt åt ett helt annat håll. Det interna och externa trycket på att använda SD:s aktiva stöd som språngbräda till makten är av allt att döma för starkt i nuläget. Denna ledarsida beklagar det, och har varnat för riskerna med en sådan regeringsbildning.

Det är högst begripligt om C och L säger nej till att förhandla budgeten med en sådan M- eller M/KD-regering, eftersom de samtalen på ett eller annat sätt skulle inbegripa SD. Hur C och L ska förhålla sig till möjligheten att ändå släppa fram en sådan regering är mera komplicerat givet valresultatet och det låsta parlamentariska läget. 

Syftet med att eventuellt blockera Ulf Kristersson som statsminister bör i alla händelser inte vara att kräva hela makten för egen del. Även Annie Lööf måste kunna respektera ett nej.

Läs också:

Det är allvar nu - släpp inte fram Lööf & Löfven

Fotnot: I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Ledarsnack. Denna gång om hur våldsbejakande islamister tillåts bedriva skolor i Sverige.